Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
om allt var sig likt. Han var som en skolpojke,
som kommer hem från en lång och knogig termin.
Och när han åter kom in i salen, stod hans lilla
hustru där vid kaffekannan. Hon hade en knippa
violer vid bröstet, och han kysste violerna och
inandades deras doft. Och så kysste han hennes
röda, halvöppna barnmun–-
Nu var allt sagt.
Man och hustru sutto mitt emot varandra vid det
lilla sybordet i sängkammaren. Hon var mycket
blek, och hennes nedslagna ögonlock darrade.
Han såg på henne: såg, vad han icke sett i
hemkomststundens glädje, hur skarp haklinjen
blivit, att de fina händerna voro så magra att
ringarna sutto löst, hur hyn var genomskinlig.
Då grep honom en känsla, som nästan harmade
honom och som han sökte bekämpa som en
svaghet!
I första minuten hade han sett rött för ögonen,
han hade velat rusa bort och försöka få fatt i
uslingen, som hade stulit hans skatt. Den
primitiva förnimmelsen av kränkt äganderätt, som
civilisation och kultur ej kunnat ta bort, reste sig
inom honom. Han knöt händerna och .tänkte: »Hur
vågar hon säga detta till mig? Jag skulle ju
kunna krossa henne!»
Men allteftersom hon fortsatte att tala med sin
låga röst, var det, som om något vekt börjat
röra sig inom honom. Han hade rest bort från ett
ansvarslöst barn och kommit hem och funnit en
kvinna. Han böjde sig fram över bordet. Var det
möjligt, att denna bleka kvinna med det lidande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
