Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
barnet, men hejdat sig med en skygg blick. Men
då hon icke sett något moln på hans panna, hade
hon en annan dag fortsatt på samma blyga,
skygga sätt. Det var så underligt för honom
att höra henne tala om detta barn, som icke var
hans. För länge sedan hade han insett, att han
fortfarande älskade henne. Det är endast kärleken,
som har en längtan att stödja och bistå på detta
sätt. Och hon kände hans kärleks ömhet omkring
sig denna tid som en stark, skyddande mur.
Det hade varit en svår natt. Han hade gått fram
och tillbaka i sitt rum i timmar, och ibland oroligt
lyssnat vid dörren. Slutligen hade han sjunkit in
i ett slags dvala.
Frampå morgonen spratt han till. Någon
knackade på dörren och bad honom komma.
Han gick in till sin hustru. Solens första strålar
lyste på sängen, där hon låg. Med darrande
händer sökte hon lyfta upp mot honom ett litet
vitt bylte, varur ett rött, rynkigt ansikte stack
fram! Det var något i hennes vädjande, hjälplösa
åtbörd, som påminde honom om en bild han
en gång sett av madonnan och barnet.
Hennes händer voro så svaga. Han fattade tag
i barnet för att hjälpa henne, och i detsamma
förstod han, att icke heller nu skulle han kunna
överge henne.
Och det skar ett skrik genom rummet, ett barns
gälla, genomträngande skrik, då det förnimmer
den främmande världen omkring sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
