Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
sydländska livlighet och flödande svada; han
förstod ju inte, att vännen talade så mycket för, att ej
den olycksaliga frågan skulle halka över hans
läppar. Då fick Holmer plötsligt en idé. Vännen
måste komma med och se hans hem. Hans hustru
var bortrest, och det skulle vara honom ett sant
nöje att visa sina skatter.
Han blev så ivrig, att han knappt hade ro att
vänta, till dess vännen talat ut. Han ville slå upp
dörrarna för honom och säga:
»Se här, skall du se, hur jag haft det, medan
du flackat omkring i utlandet!» Han ville visa
honom vardagsrummet med mahognymöblerna
och blommorna i fönstret, den ståtliga salen med
älghuvudet över dörren, älgen, som han själv
skjutit, och barnens rum med de vitlackerade
möblerna och väggarnas lustiga blommönster.
Synd att inte Irène var hemma! Han lutade sig
fram över bordet:
— Vill du inte komma med mig hem? Min
hustru är borta, men jag vill visa dig, hur jag
har det.
Den andre betraktade honom häpen. Var det
ironi? Nej, Holmers ansikte var lika vänligt och
förnöjt, och det intagande leendet lekte kring
hans mun. Han förstod, att han inte kunde säga
nej, och så gingo de båda herrarna ut i den mörka
och dimmiga aftonen. De gingo tysta, var och
en i sina tankar, och omkring dem slogo som i
vågor storstadens alla olika ljud.
— Man måste ha ett hem, ser du, sade Holmer
och stack händerna djupt ner i fickorna.
— Ja, man måste ha ett hem, upprepade den
andre tonlöst och borrade hakan i pälskragen, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
