Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
låg som ett barn i hans famn, hjälplös, leende, och
sparkade blott litet med den fot, som bar
guldringen.
— Safir, mumlade hon: En stor, gnistrande
safir.
1 samma ögonblick öppnades salsdörren; han
vände sig snabbt om med flickan i sin famn.
Och så lät han henne glida ner på golvet, där
hon blev sittande, stirrande på en dam, som
kommit in i rummet.
Det var en högväxt, ståtlig kvinna, insvept i en
blå morgonrock. Hon måste ha sprungit ned från
sitt rum, väckt av Stellas skratt. Hon uppfattade
alltsammans i en hastig, hånfull blick: ljuset,
blommorna, hennes man, som kritvit i ansiktet
stod och såg på henne, och den lilla dansösen på
golvet med handen hårt omslutande ankelns
guldring med safiren.
Kvinnan borta vid dörren stod ett ögonblick
orörlig; hennes ansikte uttryckte ett gränslöst
förakt. Så vände hon sig om och gick.
Det var tyst i rummet, då hon avlägsnat sig,
så tyst som det blir efter häftiga röster. Och
ändå hade ingen sagt ett ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
