Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
under takåsen, och i framtiden ett slott. Skola vi
vänta på slottet, stränge fader?
Urmakarn log: — Framtiden har ibland
sagoslott i beredskap ...
*
När Ordqvist och mäster Oeorgin senare sutto
ensamma och pratade vid brasan i verkstaden,
lade urmakarn sin magra, bruna hand på Edvins
arm. — Se på mig, sade han. Det är inte långt
kvar, eller hur?
Edvin, som var upptagen av tanken på sin
lycka, kände, som om plötsligt något kallt tryckt
till om hans hjärta. Eldskenet .kastade flackande
dagrar över rummet och över urmakarns ansikte;
ansiktet såg slitet och vissaat ut. Tiden hade grävt
djupa fåror kring mun och ögon; det skälvde
kring munnen, och det var, som om ögonen sågo
bortom alltings existens, med en trött, främmande
blick.
— Urverket är nött, sade han, pendeln vill snart
till ro. Han konstaterade det som ett faktum, och
Edvin lade märke till att det lät, som om han
talat om en annans bortgång. — För mig, som i
åratal gått med dödsfaran överhängande, har den
tanken så småningom blivit en vana. Jag vaknar
ibland om nätterna och ser döden sitta väntande
på en stol vid sänggaveln lik en svartklädd doktor
på besök, som för en stund ställt ifrån sig hatt
och paraply; och jag har stundom känt mig
frestad att tala till denne tyste man och fråga
honom om hans hemligheter. Jag tycker om
honom. Han är säkert en stor filosof; han måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 18:59:12 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dagdriv/0171.html
