Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
— O, att få segla däruppe i det blå! O, att få
segla däruppe i det blå!
Då hörde hon bredvid sig ett ljud, som lät som
en väsning, och när hon tittade åt sidan, fick
hon se, hur en av blåduvorna blåste upp sig och
fyllde sig med luft; och inför Sola Gulls förvånade
blickar svällde den och svällde, tills den blev en
stor blå riktig duva, som bredde ut sina vingar
och hoppade ned på gräset.
— Nu flyger jag ut i vida världen, sade duvan.
Sätt dig upp, lilla Sola Gull, så skall du få vara
med om en kunglig färd.
Och Sola Gull satte sig gränsle över duvans
rygg, och duvan sköt som en .pil upp i luften
och ut i vida världen.
— Oj då, sade Sola Gull, då hon kommit en bit
upp i luften, nu tappade jag mina .små gullskor!
Men duvan hörde inte, utan flög snabbt och
tyst vidare.
•
— Vad kan det vara, som flyger däruppe i det
blå? sade prins Archibald. Han stod i fören på
sitt drakskepp och höll blicken fästad på den
blå duvan i luften.
— Så egendomligt! Det är en blå fågel, mien
på dess rygg glänser det som guld.
Det var Sola Gulls gyllene hår!
Men drakskeppet närmade sig nu stranden,
och prins Archibald fick brått med att speja efter
prinsessan Sola Gull. Kanske stod hon i något
av slottets fönster och beundrade hans stolta
skepp. Han steg i land och gick raskt in i slottets
salar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
