Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
för vilken vårarna markeras av att innanfönstren
och den smutsiga bomullen mellan fönstren tas
bort, ej riktigt kan fördra lösgängaren, som
stoppar händerna i fickorna och går ut och tittar
på hur solen skiner på samma nyputsade fönster;
men det är icke något tvivel om vem som är den
lyckligaste. Den som kan glädja sig åt hur solen
blänker i vattenpussarna efter en upplivande
regnskur, den som njuter av hur blå
skymningen blir över vattnet om vårkvällarna och
glömmer bort tiden för att lyssna till ett
gatu-positiv på en bakgård, är helt säkert en ganska
lycklig människa.
Det finns ett Stockholm för landsortsbon och
ett för den dagdrivande stockholmaren.
Landsortsbon, jag tänker här närmast på damen
från landsorten, suges in genom Kompaniets
svängdörrar, beskådar den ståtliga ljushallen,
dricker saft och vatten på nedre botten, går upp
i hissen för att titta på bosättningsavdelningen,
nyper på nervägen i några tyger, blinkar litet
inför priserna och går sedan och köper vad hon
behöver i en mindre affär. Hon trängs bland
människor på Hamngatan och Drottninggatan, har
förskräckligt bråttom, äter kanske middag på
Operakällaren eller Rosenbad och tillbringar
aftonen på någon teater, där skådespelerskan för
dagen uppträder. Så far hon hem till sin stad
igen, där hon känner alla och alla känna henne,
och tror att hon sett Stockholm. Misstag!
Stockholm visar ej sina skatter för någon annan än,
stockholmaren. Stockholm är som en människa,
som ej är riktigt till sin fördel annat än med de
sina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
