Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAVID COPPERFIELD VID
STOCKHOLMS STRÖM.
Jag möter en och annan av dem ibland — små
pojkar med halvlånga byxor, som de då och då
hasa upp med ett stadigt grepp, tunna rockar
med oformliga fickor, trasiga ärmkanter och en
liten nött mössa på nacken. Deras händer och
pojkansikten ha ej någon oklanderligt ren färg,
och deras ögon ha en melankolisk blick, som ,om
de redan sett och erfarit lika mycket som de
vuxna. De gå gärna och sparka i rännstenarna,
vissla slagdängor, som de uppfångat utanför
kaféerna, och stanna ibland framför välfyllda
charkuteriaffärer och beskåda längtansfull
härligheten innanför fönstren. Jag har emellertid en
särskild svaghet för dem, därför att de påminna
mig om min lille vän David Copperfield hos
Dickens.
Jag tänker på David Copperfield, som han var
på den tiden, då hans styvfar hade skickat honom
till en stor fabrik i London, där han dag efter
dag fick stå och skölja buteljer, till dess ryggen
värkte. Hur han efter slutat arbete drev omkring
på gatorna i det dimmiga, bullrande London,
skuffad hit och dit av brådskande människor:
en liten parvel, som ibland kalasade på köttpaj
och starköl för att veckans övriga dagar få hålla
sig till bröd och korv och som av den stora staden
14. — v. Krusenst i erna, En dagilriverskas anteckningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
