Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÄN »MIN KAJUTA».
»Min kajuta» är inte placerad på ett fartyg ute
på ett stort hav, där vatten och himmel smälta
tillsammans borta vid horisonten, den är intimrad
i en liten röd stuga i Leksand. Men det hjälper
inte — när jag sitter inne i det lilla rummet med
dess låga, sluttande tak, grönmålade brädväggar
och små kajutfönster, förefaller liknelsen helt
naturlig, och de böljande sädesfälten därutanför
och den blå himlen runt omkring, där stora vita
molntappar segla, göra illusionen än starkare.
Äntligen har jag hela himlen fri för mig!
I staden är himlen sönderskuren. Nedifrån de
djupa mörka gårdarna ser man en bit blått, eller
grått, inte större, tycker man, än rutan i ett
schackbräde; och över gatorna skymtar man inte
heller mycket mera. Men här — här välver rymden
sig från bergskam till bergskam: en väldig blå
kupol, som om aftnarna färgas brandgul och
skarlakansröd av den nedgående solen.
Och »molnen gå och gå på himlen»!
Jag föreställer mig, att en stor osynlig skulptör
skakat fram dem under sin mantel. Vita som
marmor äro de, och en övermänsklig fantasi måste
den bildhuggaren ha: Där en grupp förvridna
lemmar, varur höjer sig ett vackert manshuvud
med en ädelt formad profil; där kommer en häst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
