- Project Runeberg -  En Dagdriverskas Anteckningar /
228

(1923) [MARC] [MARC] Author: Agnes von Krusenstjerna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

228

motsvara tidsenliga anspråk på civiliserad
förströelse och att man inte skulle få valuta för
entréns femtio ören. Men varför klumpade man
då i alla fall ihop sig därutanför? Massornas
psykologi i Sverige är föga studerad och full av
gåtor. 1 en folksamling häruppe vet nästan aldrig
någon, varför han sällat sig till de andra och
vad det egentligen är man väntar på. Men för
övrigt hördes ju musiken, sången och talet
ungefär lika bra utanför baracken som inuti densamma,
och sålunda kunde det i alla händelser anses
överflödigt att erlägga avgiften. Vad som bjöds
åskådaren visade sig emellertid inte vara på långt
när så misslyckat, som den femtioöresskygga
menigheten förmodligen inbillade sig; och ej
heller var detta tillgängligt allenast genom
hörseln. Det intressantaste därav var fortfarande till
god del rent visuella intryck. Roligast att iakttaga
var den överlägsenhet och oberördhet, som
präglade alla de icke uppträdande. Representationen
själv, den annonserade »stora föreställningen»,
försiggick nämligen bara i ett litet hörn av tältet
närmast utgången, omkring vilken det tjugu- eller
trettiotal dristiga, som klivit på, stodo uppradade,
tryckta mot den av blåsten skakade duken. Största
arealen upptogs av alla de övriga i bandet, som
sutto eller halvlågo omkring sin eld och vände
föraktfulla ryggar mot hela härligheten, publik
och uppträdare, under högljutt samspråk med
varandra — ibland så högljutt, att de agerande
måste hyssja åt dem med ett mera energiskt än
hövligt: »Tyst, karlar och käringar!» Barnen
sprungo obekymrat fram och tillbaka mellan sina
anförvanters knän, en liten pys snavade och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:59:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dagdriv/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free