Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
Leksand hade anordnat högsommarfest för ett
behjärtansvärt ändamål; jag visste länge inte
vilket och undrade, om det var för den store
mannen ined vinthunden, en originell, lustigt
stimulerande skepnad, han, som under festdagarna
uppenbarade sig överallt och allestädes i flaxande,
lyriskt viftande skört och med hög och glad
röst talade än med den ene än med den andre.
Omsider fick jag reda på att han ej var det
behjärtansvärda ändamålet (vilket i stället var ett
lokalt barnhem) utan drivkraften, anordnaren av
det hela: av blomstertåget, där hans trogna
vinthund bildade — kanske oavsiktligt —
glanspunkten, sittande i den icke blomsterprydda
bilen, som körde först, framför den blåsande
mässingsorkestern, framför blommornas gudinna
och de små flickorna och gossarna, som,
skrudade till Floras egna barn, tåligt traskade fram
genom det eviga strilregnet, av de få och inte
mycket lustiga förlustelserna på marknaden —
och först och sist av den verkligt utmärkta, alla
moderna pretentioner uppfyllande friluftsteatern,
vilken räknade sådana förmågor som
Delsbo-stintan och Ounnar Bohman.
Vi träffade Gunnar Bohman, Bellmanssångaren,
den forna Läderlappens uppskattade conférencier
och direktör, utanför tältduken, som var utspänd
runt omkring den för tillfället uppförda estraden
och parkettens murkna träbänkar. Vädret var,
som nästan oavlåtligt denna sommar i Leksand,
mulet, envist, inbitet mulet, en och annan
regndroppe föll, men Gunnar Bohmans glada
fysionomi strålade av munterhet. Han hade kommit
cyklande från sin ägande gård uppe i bergen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
