Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religiösa begrepp och föreställningar bland kongofolket, av P. A. Westlind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
’dige, som vid en nattlig fest två dygn senare skall äta gift. Då
den anklagade dör av giftet, betraktas han skyldig. Om han
också icke dör av giftet men under tiden för dess verkan bryter
mot någon av de för den giftdruckne stadgade lagarna, betraktas
han likväl skyldig. Antingen styckas han då eller brännes av
den uppretade folkhopen. Om han däremot kräkes upp giftet,
anses han oskyldig.
Efter en sådan undersökning som den förut nämnda brukar
Fiedilas präst även giva följande råd: ”Trollen ha berövat honom
Lärjungar i nkimbaskolan
anden. Kallen därför skyndsamt hit ett par av Mvutudis präster,
att de måtte uppsöka den och återgiva den till den sjuke. El-
jest måste han dö".
När Mvutudis präster kommit, undersöka de den sjuke.
Om de tro, att han ej kan leva, säga de, att man kallat dem
för sent. Tro de däremot, att patienten skall tillfriskna, befalla
de byfolket att anordna fest och dans. Man bär ut den sjuke
och lägger honom på en matta. Folket trummar, sjunger och
dansar omkring honom. Prästerna sätta proppar i bösspipor
och kalebasser, för att anden ej skall gömma sig däri. De börja
nu sökandet under konster och besvärjelser. Folkhopen följer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
