Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mukimbungu, av Wilh. Walldén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
Vid den tiden var den engelske missionären Hoste ledare
för verksamheten. De första kärvarna hade blivit inbärgade., i
det att man fått döpa den första mannen och kvinnan samt bilda
en församling. Namnen på dessa förstlingar voro Yoane Nkoba
och Eva Manluakila.
Brödernas hjärtan överflödade av fröjd, och de kände sig
tusenfaldigt belönade för sitt arbete och sina mödor. Sedan fick
Hoste på en kort tid upptaga i församlingen ett fyrtiotal med-
lemmar.
Det sällskap, som hade utsänt de första missionärerna, för-
mådde emellertid icke bära de kostnader, som voro förenade med
företaget, och måste därför hembjuda missionen med missionä-
rer och allt till Amerikanska Baptistmissionssällskapet, som över-
tog det hela. Samtidigt beslöt Svenska Missionsförbundet att
upptaga självständig mission i Kongo.
Av flera bidragande orsaker och icke minst därav, att West-
lind under sin första period arbetat på Mukimbungu, fick Missions-
förbundet utan några som helst kostnader övertaga denna station.
Det var ju icke så mycket att få, ty byggnaderna voro otillräck-
liga och icke mycket värda, men ett Guds verk hade tagit sin
början där, och man hade en operationsbasis att utgå ifrån.
Med kärlekens och hänförelsens glöd i hjärtat landsteg West-
lind för andra gången i Kongo 1886 med sin i hemlandet vär-
vade trupp, som bestod av bröderna Hammarstedt, Nilsson och
Andre&, och med samma känslor nådde de efter långa dags-
marscher det gemensamma målet, Mukimbungu.
Arbetet upptogs nu på flera områden. Hammarstedt ned-
bröts dock så gott som omedelbart av häftiga och svåra febrar,
som ändade hans arbetsdag, innan aftonen kom. Det var under
känslor, vilka vi hava svårt att föreställa oss, som bröderna gräv-
de den första av Svenska Missionsförbundets gravar, nu så
många vordna, i Kongos land. Och det var under häpnad och
vördnad, som landets folk i aftonens frid sågo, huru stoftet sänk-
tes ned i graven under tonerna, som ville kvävas av gråt: ”Yeto
tuna mona bena mu zulu", det är: Vi skola återse dem i him-
melen.
Under Andre&s ledning uppfördes vid denna tid en efter
förhållandena god skollokal, som även tjänade till kyrka, samt ett
nytt boningshus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
