Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En orolig tid, av Josef Ekstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
anlände, hade rätt många av våra vänner kommit tillstädes, och
därför vågade ingen anfalla.
Första natten lågo vi själva på vinden. I våra rum, ja,
överallt lågo de svarta, som kommit för att hjälpa oss. Det var
rent av rörande att se, huru rädda de voro om oss. T. o. m.
sådana, som aldrig besökt våra sammankomster, visade sig nu
vara våra verkliga vänner. Vi väntade dag efter dag, att den
officer, som blivit beordrad hit för att skydda oss, skulle komma,
Soldater vilande framför stationshuset i Kingoyi
men han hade för få soldater och vågade sig ej hit. Från den
6 till den 24 september fingo vi således vara ensamma, och det
gick långt bättre, än vi vågade tro. Någon egentlig nattro blev
det icke, ty vi måste vara beredda på överfall när som helst,
och därför lågo vi påklädda, ifall något skulle hända. En av de
första nätterna kommo fienderna i avsikt att överfalla oss och
voro ända framme vid Kingoyi gamla byplats, några stenkast
från boningshuset, men där möttes de av våra vänner och drevos
tillbaka.
När vi fingo underrättelse om, att den förut nämnde offi-
cern ej skulle komma, förrän han fått förstärkning, barrikaderade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
