- Project Runeberg -  Dagbräckning i Kongo /
274

(1911) [MARC] With: Johan Petrus Norberg - Tema: Congo
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I väckelsetider, av S. A. Flodén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2174

två för att tala med sina medmänniskor om den sanne Guden. Se,
huru de hotas att bliva skjutna, halshuggna, brända, se, huru
oblygt kvinnorna blotta sig för dem, dels frestande, dels smädande.

Men Herrens högra hand kan allting förvandla. Det bör-
jar kännas en andens susning ibland folket vid stationen och även
ute i byarne. Antalet mötesbesökare ökas för varje gång. Bar-
nen infinna sig talrikare i skolorna, och det går lättare att arbeta.

En morgon, då vi sitta vid frukostbordet, komma fem av
traktens förnämsta hövdingar och många andra gamla män och
kvinnor med sina gudar och kasta dem för våra fötter. På
vår fråga, varför de göra så, svara de: "Vi vilja lämna dessa,
som icke kunna hjälpa, och tro på eder Gud, som är den sanne

Guden.” . "Våra kristna passa på tillfället "och gå ut och
tala om det i byarne och i husen. Och folket tänker: ”Hava
de gamla lämnat sina gudar, så följa vi dem.” — Man kan

säga, att hela Kibunzibyn med något undantag sopades rent från
avgudar på en enda gång vid detta tillfälle.

Efter denna underbara dag blev kyrkan överfull av folk vid
varje möte och man såg en här och en annan där stå upp och
avlägga sin bekännelse, stundom ända till 10 å 15 åt gången.
Avgudapräster, hövdingar och slavar, unga män, kvinnor
och barn begärde nåd och förlåtelse. I kvinnoskolan gingo
närmare 150 kvinnor, av vilka några voro mycket gamla och aldrig
kunde lära sig läsa. Men de ville ändå vara med för att höra.
Vuxna karlar och unga män ville ha undervisning, och i dop-
skolorna voro hundratals" människor av alla åldrar.

Elden spred sig utåt, och det var blott lärare, som fattades.
Överallt ropades det: "Låt oss få en lärare till vår by, vi vilja höra
om eder Gud. Förbarmen eder över oss och låten oss få någon,
om icke annat än en skolgosse, som kan läsa boken för oss.”
Ofta fingo vi också den tiden höra: "Varför han I icke kom-
mit förr?”

Det blev en ny tingens ordning. Man ville skyla sin kropp
och bo bättre. Männen lämnade sina bihustrur sägande: "Icke
skola vi förgås för en kvinnas skull.” De ville själva taga del
i arbetet och hjälpa till att försörja familjen. Församlingen för-
ökades dagligen med dem, som trodde, och vi hade att gång efter
annan genom dopet upptaga 10 till 60 personer.

Församlingen byggde utskolor och underhöll lärare, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:59:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dagkongo/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free