Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från mörker till ljus, av J. Hammar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
283
"Jag går ej efter någon präst", svarade jag. "Vill du hava
hit någon, så får du hämta honom själv. Jag har ingenting att
betala en präst med. Först sade du, att jag och min mor åto
din son, och därför fingo vi genomgå giftprovet. "När vi genom-
gått det, visade det sig, att vi voro oskyldiga. Och nu kommer
du och säger, att mina bröder äro trollmänniskor. Nej, nu står
jag icke ut med mer."
"Så gå då", sade hon, "och skaffa hit en präst, som kan
föra tillbaka "nsala" (livskraften) till den sjuke.”
"Nej, det gör jag ej," svarade jag. "Mina bröder äro ju
bara barn. Huru kunna de då äta en människa? Jag vill ej
missunna dig att behålla ditt barn utan vill hjälpa dig, men hämta
prästen och betala honom, det har jag ingen lust till.” Då jag
sade detta, blef hon utom sig av vrede och menade, att hon
skulle döda en av oss, om hennes son doge. Då jag hört såväl
denna som många andra hotelser, tänkte jag: ”Vad skall jag göra?
Hon plågar oss mer och mer. Det är bäst att söka fly.”
Jag delgav min mor mina tankar och sade henne, att vi
tillsammans borde fly till Mukimbungu. Men hon tyckte, att vi
skulle vara säkra, om vi ginge till hövdingen Nzansa. Jag över-
tygade henne dock om, att denne man, ehuru vår vän, skulle
utlämna oss, blott han finge bra betalt. Hos de vite däremot
skulle vi vara trygga. Min mor gick då in på mitt förslag.
Vi — min mor, mina syskon och jag — lyckades att på
skilda vägar komma till byn Mabwabwa. Här voro de vänliga
mot oss och lovade skydda oss. Men så en dag, då jag satt
uppe i en palm och tappade palmsaft, hörde jag min lilla syster
från trädets fot ropa svagt: ”Makumba, hon "som äger oss" är här
med några män för att gripa dig och mor.” Medan hon talade,
kom min mor och mina övriga syskon, och vi beslöto nu hastigt
att dela oss på två hopar och fly åt samma håll. Min mor och
två av mina syskon följde dalen, vi övriga gingo på sluttningen
i skogen. Jag var så rädd, att jag knappt såg, var vi gingo.
Vi kommo till en pisangplantering men gingo åter in i skogen
och gömde oss i ett snår. I min förtvivlan ropade jag i
mitt hjärta: ”O, att himlen ville låta ett starkt regn komma, så
att våra förföljare ginge tillbaka och icke kunde söka oss.” Om
en liten stund förvånades jag över att se himlen och jorden förenas
genom ett svart moln. Åskan började dundra. Mitt hjärta fröj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
