Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samuel Kiasungwa, av C. J. Lindström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
hans fiender, så att han icke vågade gå hem till sin by av fruktan,
att de skulle taga honom och sälja honom långt bort eller giva
honom gift. Vid ett tillfälle kom hans hövding till Kibunzi för
att taga honom med våld och föra honom till byn, men det
lyckades missionär Nilsson att rädda honom. Kiasungwa hade stor
lust att läsa och gjorde flitigt bruk av den lilla litteratur på kon-
gospråket, som fanns på den tiden. Han började ock vittna om
sin Frälsare och fick därför följa en äldre evangelist såsom hjälp-
lärare till Ngombe, Kinganga m. fl. byar. Sedan han genomgått
en kurs i evangelistskolan, fick han sin verksamhet i byn Kiseka,
som på den tiden var en mörk plats.
Vid ett tillfälle flera år senare, då han och jag besökte nämnda
by, sade han: "Här har jag utkämpat svåra strider. När jag kom
hit, ville ingen höra mig predika. I skolan hade jag ibland 2 gossar,
och dessa måste jag mången gång leta efter, ty de gömde sig
i gräset eller i skogen. Men jag fortsatte, och nu ser du, vilken
förändring som inträtt. Nu är huset fullt av folk, som lyssnar
till Guds ord, och många hava kommit till tron på Jesus.” Detta
sade han med stor glädje men också med ett ödmjukt sinne.
Hans allvar och klara förstånd samt hans kärlek gjorde honom
älskad och värderad av folket, och enär han var en bland de
älsta kristna vid Kibunzi, såg folket mera upp till honom än
till den store hövdingen därstädes, Makayi.
När Kibunzi station 1898 förenades med Diadia, blev Kia-
sungwa utsedd att förestå församlingen vid Kibunzi. Denna
befattning skötte han till vår stora belåtenhet, tills han för sjuk-
doms skull måste lämna arbetet.
När han märkte, att han hade sovsjukan, skrev han i ett
brev ungefär följande: "Jag förstår, att jag nu har sovsjukan
och att jag icke kan bliva frisk mera. Men tänk icke, att jag är
rädd för att dö. Nej, om jag hade vingar som en fågel, ville
jag genast flyga till Jesus.”
Han blev allt sjukare och sjukare, så att han till sist för-
lorade förståndet och blev farlig för sin omgivning, varför han
måste ställas under uppsikt. När jag kom till Kibunzi för att
övertaga ledningen där, satt han på gårdsplanen, och då jag
hälsade på honom, tog han mig om halsen och grät bittert och
sade: "Nu, vite man, kan jag icke längre arbeta här i försam-
lingen, nu får du vårda den. Du ser, huru de ständigt bevaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
