Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetet bland kvinnorna och dess betydelse, av Anna Baur-Phillips
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
Kibunzi brukade vi följa med kvinnorna från stationen till deras
fält. Där träffade vi vanligen en hel hop kvinnor från andra byar.
I början kastade dessa sina hackor och flydde ut i gräset vid åsy-
nen av den vita kvinnan, men då Kibunzikvinnorna skrattade
åt dem, kommo de snart tillbaka. Vi brukade då slå oss ned
med vårt handarbete i skuggan av ett träd, medan de arbetade
i jorden. Efter en stund kommo de för att vila, äta eller röka,
och då fingo vi tillfälle att språka med dem. Ofta var det dock
så, att så länge samtalet rörde sig om deras fält, barn och svin,
voro de intresserade, men om vi sökte föra samtalet in på and-
liga ting, gingo de sin väg, den ena efter den andra. Efter hand
ändrades dock förhållandena. Flera och flera slöto sig till och
kommo till stationen för att höra Guds ord och undervisas. En
av de första, som bekände sin tro på Kristus, var en kvinna,
behäftad med svåra sår. Hon mottog berättelserna om Jesu
barmhärtighet med synbar glädje. Hennes anhöriga i byn blevo
dock så fientliga mot henne, att hon ej kunde stanna där, utan kom
och bodde på stationen, varest hon ock fick sina sår förbundna
och skötta. Hos henne fingo vi se ett skönt Guds verk. Hon
sökte att efterfölja Guds ord och lägga bort de gamla hedniska va-
norna. Då hon understundom frestades att följa dem eller var
oviss om, vad hon borde göra, brukade hon komma in till oss
och fråga, om det passade för Guds barn att göra så eller så.
Då vi sade henne, vad vi trodde vara det rätta, gjorde hon där-
efter. Sedan hon lärt sig läsa, brukade hon följa oss på bybe-
sök och var oss på det sättet ofta till god hjälp. Hennes sjuk-
dom tog slutligen överhand, och efter många lidanden tog Gud
hem denna förstlingskärve. Många andra ha följt i hennes spår
under årens lopp, och deras liv och exempel ha hjälpt till att
taga bort fördomar hos kvinnorna och skaffa oss förtroende hos
dem.
Sedan förtroendet en gång är vunnet, ha vi ett stort fält att
arbeta på. Kvinnornas hårda liv gör dem så slöa och liknöjda
för högre ting, att det är svårt att få dem intresserade. Men det
går så småningom. Våra kvinnoskolor ha i allmänhet varit väl
besökta, och många av de yngre kvinnorna ha lärt sig läsa och
skriva. På somliga stationer ha de också varit mycket intresse-
rade av att lära, vad gossarne få lära sig i skolan, såsom geo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
