Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mellan liv och död, av Aug. Jansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
bungu. Kampen mellan liv och död-var hård och ojämn. Blod-
avgången var mycket ymnig; dock lyckades det oss att få
den att upphöra efter 36 timmar. Men efter ytterligare 24 tim-
mar började temperaturen att stiga i oroväckande grad.
Vi gåvo starkt laxativ och flera kinainsprutningar, men allt för-
gäves. Temperaturen steg timme efter timme. Vad skulle vi
göra? Vi tänkte på bad, men i Dr. Sims” bok om malariafebrar
i Kongo stod det, att bad voro ytterst farliga i denna feber, ty
de bidraga till förkylning och stocka blodet i njurarna. Från två
stationer kommo brev, vari man varnade oss för att använda bad
i en sådan feber. Vi fruktade ock själva, ty vi visste vilken risk,
som var förenad med bad. Men då temperaturen endast steg
och steg samt kom nära 40” C. och alla tecken tydde på,
att den skulle fortsätta att stiga, rådgjorde vi, som vårdade
honom, med varandra, och efter mycken oro beslöto vi, att, om
temperaturen stege till 40.5” C., såsom en sista förtvivlad åt-
gärd giva ett bad. Vi ansågo, att om vi ej kunde hejda febern
vid så hög temperatur, så skulle den ända den sjukes liv. Vi
gjorde alltså i ordning ett bad på 40” C. Detta tog en halv
timme, och när vi sedan togo temperaturen, visade den 40.5” C.
Vi lade honom genast i badet och avkylde så småningom vattnet
till 28 grader. När han legat i badet en stund, började han
sjunga. Han kände det så skönt. Vi voro mycket oroliga. Vad
skulle det bliva — liv eller död? I 40 minuter låg han i badet,
innan han kände minsta kyla. Så snart han kände det, togo vi
upp honom, torkade honom väl och lade på honom filtar. Tem-
peraturen hade gått ned till 38”, ett gott resultat.
Nu följde ett par timmar av stor oro, innan det visade sig,
om han var förkyld eller ej. Vi märkte, att så ej var. Ingen
blodstockning förnams. OO, vilken lättnad! Det var, som hade
en centnertung börda fallit från våra skuldror.
Men temperaturen började åter att envist stiga, och efter
4 timmar var den 40”. Då badade vi honom på nytt och fingo
ned temperaturen till 38.5". Efter några timmar var den åter
40”. Samma kur, och den gick ned till 38”, men snart var den
på nytt uppe i 40 grader. Vi började misströsta och läto vår
broder veta detta. Under djup smärta sade vi honom farväl. Det
tycktes oss, som kunde vi ej mer. Det var lönlöst att strida.
Men om en stund kom en kraftig känsla över oss, att vi dock borde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
