Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Missionens förhållande till Kongostaten, av C. W. Lembke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
387
representanter i hemlanden till centralregeringen i Brässel med
begäran om en nedsättning av skatterna. Regeringen villfor också
denna begäran och nedsatte skatterna för missionsällskapen med
50 ?/,, vilken nedsättning dock snart uppvägdes genom förhöjda
importtullar. Alltsedan har tullen å alla livsförnödenheter, så-
som matvaror, kläder, tyg, husgeråd, byggnadsmaterial etc., varit
12 ?/,. För verktyg och maskiner betalas omkring 4 ”/,. Alla
slags inventarier till kyrkor och skolor äro tullfria.
En annan inkomstkälla för staten blev den s. k. vägskatten.
Så länge järnvägen ännu icke var färdigbyggd, måste staten hålla
de större karavanvägarna i någorlunda gott skick samt tillse, att
broar och färjställen voro användbara. Emedan missionernas
transportkaravaner helt eller delvis använde dessa vägar, måste
för varje börda hos staten köpas en s.k. vägbiljett, som kostade
1 franc (= 72 öre). Vår mission fick på detta sätt till staten
årligen betala omkring ett tusen kronor. En dryg del av denna
summa ingick dock i missionärernas löner för deras matvaru-
transport. Dessa vägbiljetter upphörde omkring år 1900.
Genom kongojärnvägen ha kommunikations- och transport-
förhållandena samt postväsendet gjort stora framsteg, till välsig-
nelse och fromma även för missionssällskapen. Vårt missions-
fält beröres dock ej så mycket av järnvägen, enär det ligger nå-
gra dagsresor därifrån. För snabbare postbefordran har rege-
ringen på eget initiativ insatt postbärare från Tumba järnvägssta-
tion till Mukimbungu med regelbundna turer. För en del av
våra stationer blev dock denna postväg mindre fördelaktig. År
1908 inlämnades därför till guvernören i Boma en anhållan om
upprättandet av en postkurir Boma—Kinkenge, vilket även be-
viljades. Genom detta regeringens tillmötesgående erhålla nu
flera av våra stationer posten i så god tid, att den kan besvaras
med omgående postbåt till Europa, vilket ju må räknas såsom
något storartat i Afrikas vildmarker.
Vad beträffar missionens förhållande till civilstaten, må näm-
nas, att varje missionär vid sin ankomst från Europa är pliktig
att låta inregisterera sig, likaså måste anmälan ske, då han läm-
nar landet. Men då även dödsfall, giftermål etc. förekomma,
har regeringen med vår missions samtycke utnämnt en av mis-
sionärerna, nämligen föreståndaren för Nganda station, till e. o.
ämbetsman med rättighet att förrätta vigsel, utfärda födelse- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
