Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tro, framtid, fosterland, kraft, ärelystnad, — svag
Den mannen är i grund, och han må gema sälja
Sin bättre arfvedel och kryparns öde välja!
Men den, som tänker högt om qvinnan, om sig sjelf,
Den som vill styra ut med mod på tidens elf,
Der forsen våldsam är och hvassa grund sig gömma^
Den måste mera stort sin lifsuppgift bedöma! —
Jag älskar Selma högt; jag älskar så som man
En gång blott i sitt lif en qvinna älska kan;
Men aldrig skall jag dock min fana trolös blifva,
För att få hennes hand; — det vore ju att gifva
Den maka, som jag slöt med kärlek i min famn,
Den sämsta bröllopsskänk: ett smutsbesudladt namn.
KURT.
Nå nå, Så du tar till! Som fel det alltid gäller
När man med grann bombast utrustar bagateller!
Det väcker löje ju, om du din komedi
Ett pathos ger, som blott anstår en tragedi.
EDVARD.
För -mig är denna sak, det får du mig förlåta,
Ej så en bagatell, som den för dig kan låta.
Jag är kanhända ej fullt så barn af min tid
Att jag kan stanna lugn och liknöjd derinvid!
Men, om jag också ej så lätt kan taga sorgen,
Bör mitt förflutna lif dock vara dig en borgen,
Att icke mera lätt jag upptar skymfen, som
Låg gömd i tanken att jag kunde sadla om.
Och nu, ej mer om det! Jag reser oförtöfvadt
Och när jag vidt omkring Europa genomströfvat
Och kämpat mig till frid, jag vänder hem igen
Att återse mitt land, min mor och dig, min vän!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
