Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En karolins lefnadslopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egen mat, sydde lika antal som vi om dagen, så at vi med
vår lefverants voro färdiga 3 veckor efter midsommar, då vi
förtjent 300. d:lr sr:mt. Vår vacktkarl måste tjena oss för
dräng, emot det han undfick 2 copecker om dagen, hvilken
ock med all trohet förrättade alt hvad honom befaltes.
Under denna tiden tildrog sig med mig en bedröfvelig
händelse som jag ej kan förtiga at berätta. Jag med min
ena cammerat beledsagad af vår vacktkarl, gingo en dag
til tyska slaboden at tala med vår entrepreneur, om vårt
manufactories vid mackt hållande efter oss fattades skinn,
hos hvilken vi ock blefvo välfägnade och uppehållne til
uti skumningen, då vi begåfvo oss på hemvägen, men intet
långt derpå af 5 st. rosboinickar eller strassenräüber angripne,
med befallning at lämna dem hvad vi hade til byte, om
vi ville conservera lifvet. Desse hade nu inga andra gevär
än dubiner. Min cammerat grep strax til byxsäckarne och
begynte accordera; i det samma drog jag i hastighet ut
vacktkarlens värja och försatte den ena skälmen ett hugg i
hufvudet at han stupade, och i det samma försatte jag den
andra, som ärnade mig ett slag med sin dubbin öfver hufvud,
ett hugg öfver armen at han släppte dubbinen och lopp.
Min cammerat som fått en dubbin af de huggna gjorde
sin flit at defendera sig emot de andre, men fick ändå ett
hårdt slag, at han snart fallit til jorden, då jag helt desperat
gick på dem löst, assisterad af min cammerat, och obligerade
dem taga flyckten, dragandes sig in om en järnport uti ett
stenhus och bommade porten efter sig igen. Således tyckte
vi nu öfvervunnit vår fahra. Vacktkarlen var intet mer til
at höra eller se, ty han grep strax til harevärjan. Det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
