- Project Runeberg -  En karolins lefnadslopp /
65

(1911) [MARC] Author: Alexander Magnus Dahlberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En karolins lefnadslopp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ricksdaler til mans, och dess lilla fröken 2 tymf a man. Sedan
ryssarne nu af förenämde liqvueurer voro förnögde, galt
det til upbrott, då öfversten vid vårt afskjedstagande
öfverräckte mig et volant-bref på tyska til fursten Wolkonski,
hvarutinnan han bad om nåd för oss och at vi intet måtte
bli omildt tracterade; men som jag viste at det var idel
skjälmstycke, brukte jag det til sådant behof som det var
värdt. Under vägen tiltalte oss sergeanten som såg at
öfverstinnan gaf oss penningar, om vi ville skänka honom
dem, så skulle vi stå oss väl på resan och sedan vi kommo
fram til Mitou hafva at hugna oss af des vänskap och biträde
vid alla görliga tilfällen, väl vetandes at vi stadigt komme
at förblifva under hans upsickt, som ock skedde. Vi
fullgjorde hans begjäran, som uträttade likväl så mycket, at
han blef oss mer benägen än vi eljest kunnat vänta. Kort
sagt: vi kommo på 5:te dagen til Mitou, då vi utan at
komma för vår förstes ögon genast blefvo förde uti artillerie
smedjan, och där 2 och 2 sammansmidde, sedan inkastade
uti ett litet timbradt rum, hvarest var hvarken fenster, spis
eller kakelugn, utan allenast en liten glugg på den ena
vägen åt gatan, men frammanföre var et vackert rum för
sergeanten och 3:ne dragoner som perpetuelt skulle hålla
vackt om oss, som dock voro i säkerhet nog, emedan den
ena intet kunde bli skilgd ifrån den andra. Nu sitta vi
där, och hisnar jag vid at beskrifva vårt tilstånd som var
både osnygt och olideligt, emedan vi intet sluppo ut, när
vi behöfe efter vackten var sällan tilstädes, ty de voro säkre
nog om oss, och ohyran ville aldeles förtära oss. Hvad
vi nu behöfdo, til föda och underhåll, skickades af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:06:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dahlkarol/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free