Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sådana ändligt förnuftiga väsen, så finnes det ock oändligt
många sådana fenomenverldar. Strängt taget finnes
nämligen en sådan för hvarje ändligt förnuftigt väsen, hvilken
äfven inom olika sferer af dess existens kan gestalta sig
på olika sätt för dess uppfattning. Men då flere af dessa
väsen äro jämförelsevis mer beslägtade med hvarandra, så
blifva ock deras fenomenverldar jämförelsevis mer beslägtade
och kunna anses såsom en för dem gemensam fenomenverld
eller verklighet[1]. Ett sådant ändligt väsende
är menniskan och en sådan fenomenverld är den för
henne gifna verkligheten i tid och rum. I sin sanning
är denna verld, såsom af det sagda framgår, ingen ting
annat än själfva den sanna och eviga verkligheten, sådan
den visar sig (yaivexcu) för människans ofullkomliga
uppfattning. En egenskap hos denna människans
verld, hvilken i alla tider mer än något annat varit egnad
att djupt i människans innersta, med outplånliga
drag inprägla medvetandet om dess ofullkomlighet är
dess förgänglighet, den ständiga, oafbrutna växling, som
där råder. Men hvarje växling vore otänkbar, så framt
det ej funnes något (i sig konstant), som växlade. Den
kontinuerliga växlingen benämnes utveckling, då afseende
fästes därvid, att den är en öfvergång från potentia till
actus, från möjlighet till verklighet. Men hvarje utveckling
i det hela, likasom hvarje dess moment, förut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
