- Project Runeberg -  David Copperfield /
173

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Jag blir försummad och försörjd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i-73

ran. lag tror, att jag gjort någonting dylikt vid
äldre år, om jag inte bedrar mig.

Lilla Em’ly lade det alls icke vid sig. Hon såg
mig mycket väl, men i stället för att vända sig om
och ropa på mig sprang hon skrattande sin väg.
Detta tvingade mig att springa efter henne, men hon
sprang så fort, att vi voro nära hemmet innan jag

»Ähfär det du?» sade lilla Em’ly.

»Det visste du nog, Em’ly», sade jag.

»Och visste inte du hvem jag var ?» frågade Em’Iy.
Jag ämnade kyssa henne, men hon satte händerna för
sina körsbärsläppar och sade, att hon inte var något
litet barn längre, hvarefter hon sprang in i huset,
skrattande än muntrare än förut.

Hon tycktes njuta af att reta mig — en
förändring i hennes väsen, som mycket förvånade mig.
Tebordet var dukadt, och vår lilla kista stod på sin
vanliga plats, men i stället för att komma och sätta
sig bredvid mig gick hon att sällskapa med den
knarriga mrs. Gummidge, och tillfrågad af mr.
Peggotty om skälet, skakade hon sina lockar så att de
dolde ansiktet och bara skrattade och skrattade.

och^Happade ^len^med s^sVr^ hand^8*0"7

»Ja, visst ä’ hon det!» inföll Ham. »Visst ä’ hon
det, master Davy!» Och han satt och småskrattade
åt henne i en blandning af beundran och förtjusning,
som gjorde honom eldröd i synen.

Lilla Emily var verkligen bortskämd af dem alla

— af ’ingen i högre grad än af mr. Peggotty själf,
som hon kunnat förmå till hvad som helst bara
ge-nom att gå och lägga sin kind mot hans sträfva
skägg. Detta var åtminstone min uppfattning, när
jag såg henne göra det, och jag ansåg, att mr.
Peg-got ty handlade mycket rätt. Hon var emellertid så
vänlig och så mild och hade ett så angenämt sätt

— var både så skälmsk och så blyg, att hon fängslade

^ Ömhjärtad var hon också, ty då vi efter intaget

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free