- Project Runeberg -  David Copperfield /
233

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Följden af mitt beslut

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

233

god portion förtviflad beslutsamhet, gick jag då sakta
in, närmade mig till henne och vidrörde henne med
mitt finger.

»Ursäkta, madame», började jag.

Hon ryckte till och såg upp.

»Ursäkta mig, tant.»

»Hvad för något ?» utbrast miss Betsey i en ton
af förvåning, som jag aldrig hört maken till.

»Ursäkta mig, tant, men jag är släkt med er.»

»Ah, Herre Gudi» sade tant och satte sig ned
midt på trädgårdsgången.

»Jag är David Copperfield från Blunderstone i
Suffolk. Ni kom dit samma dag jag föddes och
hälsade på hos min mor. Jag har varit mycket olycklig
efter hennes död. Jag har blifvit försummad och
ingenting fått lära, tvingad att själf försörja mig och
använd till arbete, jag inte passar för. Därför rymde
jag till er. Jag blef bestulen, då jag började min
resa, har gått hela vägen och inte sofvit under tak
på hela tiden.» Här förlorade jag på en gång all
själfbehärskning och med en handrörelse, ämnad att
visa henne hur trasig och utblottad jag var och låta
henne förstå huru jag lidit, brast jag i en flod af
tårar, som nog stockat sig inom mig under veckans;
lopp.

Min tant, från hvars ansikte hvarje annat uttryck
län förvåning blifvit bannlyst, satt på sandgången och
stirrade på mig, ända tills jag började gråta. Då reste
hon sig hastigt upp, tog mig i kragen och ledde mig
in i hvardagsrummet. Det första hon gjorde där var
att öppna iett skåp, taga ut några flaskor och hälla
några droppar ur hvardera i munnen på mig.
Troligen hade hon tagit dem på måfå ty jag är säker
på, att jag fick smaka anisvatten, anjovissås och
vinättika. Sedan hon hade anlitat dessa stärkande
medel utan att lyckas lugna mig, och då hon såg, att
jag ej kunde stäfja mina snyftningar, lade hon mig
på soffan med en schal under hufvudet, och
halsduken hon sj|älf begagnat lade hon under fötterna,
for att jag inte skulle solka ned öfverdraga t Där-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free