Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - L. Mr. Peggottys dröm går i uppfyllelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B 92
som om hon varit af sten. Hennes läppar voro hårdt
sammanpressade, som om hon vetat, att hon måste
ålägga sig ett strängt tvång — jag skrifver hvad jag
uppriktigt tror — för att inte frestas att sparka till
den sköna varelsen. Jag såg henne tydligt, och hela
styrkan i hennes ansikte och karaktär tycktes
intvingad i det uttrycket. — Skulle han då aldrig
komma!
»Hvilken usel egenkärlek hos dessa kräk!» sade
hon, sedan hon fått så pass mycken makt med bröstets
harmsna flämtningar att hon vågade tala. »E r t hem!
Tror ni, att jag ägnar det en enda tanke eller
förutsätter, att ni i ett så uselt näste kunnat vålla något
ondt, som inte kunnat godtgöras med pengar, och det
mer än väl? Ert hem! Ni ingick som handelsvara i
yrket och köptes och såldes som allt annat era
anhöriga förde i marknaden.»
»O, säg inte så!» had Emily. »Säg hvad ni vill
om mig, men låt inte min skäm och vanära riktas som
beskyllning mot människor, lika hederliga som ni själf.
Haf aktning för dem, så sant ni är en fin dam, om
ni också inte har någion barmhärtighet mot mig.»
»Jag talar», sade hon utan att värdigas låna örat
till denna bön och dragande klänningen åt sig för
att den icke skulle fläckas af Emilys vidrörande, »jag
talar om hans hem, där jag bor. Den där», sade
hon och sträckte med sitt hånfulla skratt ut handen,
i det hon blickade på den knäböjande flickan, »är
just en värdig anledning till split mellan en förnäm
mor och en stolt son, till sorg i ett hus, där hon inte
ens kunnat få plats som koksa, till vrede, missnöje
och förebråelser. En besmittad varelse, uppfiskad vid
hafsstranden, smekt och fjäsad en kort stund och
sedan slängd tillbaka till sitt ursprungliga hemvist.»
»Nej, nej!» ropade Emily och slog ihop händerna.
»Då han först kom i min väg — o, att den dagen
aldrig grytt, o, att han i stället mött mitt stoft på väg
till grafven! — hade jag blifvit lika dygdigt
uppfostrad som ni sj|älf eller hvilken annan fin dam som
helst, och skulle gifta mig med en man, så god som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
