Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hungersdöden höll sin arm vid munnen,
tryckte den ännu, år efter Ar, mot sina
torra läppar.. Ett hemskt sällskap,
sam-manfördt på ett hemlighetsfullt sätt! En
ryslig tanke, om denna mor skulle ha
förutsett: "omgifven af så och så många
kamrater, som jag aldrig sett, som jag aldrig
skall se, skola jag och mitt barn dväljas
oåtskiljda tillsammans på den stora S:t
Bernhard; kommande slagter skola
komma för att se oss, utan att känna våra
namn, utan att veta mer om oss än
slutet af vår historia.”
Men de lefvande resande tänkte just
då föga eller intet på de döda. De tänkte
mycket mer pä att stiga af vid
klosterporten och att värma sig vid klostrets eld.
Befriade från oredan, som började lägga
sig, när hopen af mulåsnor
undanstufva-des i stallet, skyndade de skälfvande
uppför trappstegen in i byggnaden. Derinne
var en lukt, som kom upp genom
golf-vet från de bundna kreaturen och
liknade lukten i ett menageri med vilda djur.
Derinne funnos starka hvälfda gångar,
ofantliga stenpelare, massiva trappor och
tjocka murar genomborrade af små
inbyggda fönster — försvarsverk emot
bergs-stormarne, som om de varit menskliga
fiender. Derinne funnos dystra, hvälfda
sof-rum, ofantligt kalla, men renliga och
gäst-vänligt iordningställda åt gästerna.
Slutligen fanns ett samlingsrum för gästerna,
der de kunde supera, der ett bord redan
var dukadt och der en lifvande brasa
högt uppflammade.
Sedan tvenne unga munkar visat de
resande deras nattqvarter, samlade de sig
snart kring eldstaden i detta rum. De
voro delade i tvenne partier: det första,
som var talrikast och mest betydande,
hade färdats långsammast och blifvit
upphunnet af ett annat på sin väg uppåt.
Det bestod af ett äldre fruntimmer,
tvenne gråhåriga herrar, tvenne unga
fruntimmer och deras bror. Oberäknadt fyra
vägvisare, voro de uppvaktade af en
kurir, två betjenter, och två
kammarjungfrur; denna starka och besvärliga corps
hade blifvit inqvarterad på ett annat ställe
under samma tak. Sällskapet, som upp-
hunnit och följt dem i hälarne, bestod
endast af trenne medlemmar; en dam och
tvenne herrar. Det tredje partiet, som
kommit upp från dalen pä den italienska
sidan af passet, var fyrtaligt; en tysk
informator med glasögon, blodfull, hungrig
och tystlåten, på en tur med trenne unga
män, hans disciplar, alla blodfulla
hungriga och tystlåtna, alla med glasögon.
Dessa trenne grupper sutto omkring
elden och betraktade hvarandra under
tystnad, under det de väntade på supén.
Endast en af dem, en af herrarne, som
tillhörde det trefaldiga partiet, gjorde några
försök att inleda ett samtal. I det han
kastade ut sina krokar för den betydande
stammens chef, under det han vände sig
till sina egna följeslagare, anmärkte han
med en ton, som inbegrep hela sällskapet,
om de behagade taga det åt sig, att det
hade Varit en mödosam dag och att han
kände deltagande för damerna. Att han
fruktade, att en af de unga damerna
hvar-ken vore stark eller van att resa, och att
hon redan för ett par, tre timmar sedan
varit alldeles uttröttad. Att han från sin
plats bland eftertruppen märkt, att hon
setat på sin mulåsna, som om hennes
krafter varit uttömda. Att han två eller tre
gånger tagit sig friheten att fråga de
vägvisare, som kommo i hans närhet, huru
den unga damen befann sig. Att han
blifvit förtjust öfver att höra, att hon
åter herntat sig och att det endast varit
ett öfvergående obehag. Att han anhöll
om ursäkt (han hade nu lyckats ådraga
sig chefens blickar och tilltalade honom),
ifall han uttryckte den förhoppningen, att
hon ej nu kände sig sämre och att hon
ej skulle ångra sin resa.
— Jag är er mycket förbunden, min
herre, svarade chefen, min- dotter är
fullkomligt återställd och har funnit sig
hög-ligen intresserad.
— Kanske för första gången på
bergsresor? sade den inställsamme resanden.
— För första gången — ha — på
bergsresor, sade chefen.
— Men ni är troligen väl bekant
dermed? återtog den inställsamme resanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
