Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bliotheket m. m. inredda lokal var fordom den rikssal, der Gustaf I hyllades till Sveriges
konung år 1523. Eskilstuna, med 4,000 innevånare, är i afseende på liflig och verklig
stads-mannarörelse åtminstone den andra staden i länet och lemnar både det mesta och bästa fina
manufaktursmide i riket. Mariefred hemtar sin märkvärdighet nu mer endast af det
närbelägna Gripsholms slott, hvars namn erinrar om dess sannolike grundläggare Bo Jonsson Grip.
Det uppbrändes under Engelbrechts folkresning, men återuppbygdes af Gustaf I år 1537 och
Gustaf III utvidgade detsamma till nästan sitt nuvarande skick. Anmärkningsvärdt är att
Gripsholm, som var så väl Gustaf I:s som Gustaf IILs älsklingställe, äfven skulle blifva bägge
deras söners fängelse. Slottet innesluter dyrbara samlingar af porträtter och andra målningar,
ett bibliothek, rustkammare och antiqvitetssamling. Bland andra minnesmärken äro två
ofantliga kanoner, kallade Suggan och Galten, hvilka af Pontus de la Gardie blifvit eröfrade från
Ryssarne.
Sela-ön, Aspön och Fogdön, i Mälaren, äro rika på ålderdomslemningar från hedniska
tiden. Historiskt märkliga äro: Tynelsö, som tillhört katholska biskoparne och varit befäst
och Julita, fordom ett kloster. Tärna ett gammalt Brahegods, der Gustaf Wasa, efter sin
återkomst till fäderneslandet, vistades hos sin svåger Joachim Brahe, och då var gömd i en
källare, der han till tidens fördrifvande, utskar åtskilliga prydnader i en stoch, hvilken på
stället ännu förvaras. Efter underrättelsen om Stockholmska blodbadet begaf han sig derifrån till
Räfsnäs. Hörningsholm är ett gammalt Sturegods, der Christina Gyllenstjerna dog år 1556
och der Johan Banér föddes.
Norrland.
I sin södra del innefattar Norrland hela bredden af ’riket, från fjällryggen till Bottniska
viken, men längre norrut innefattar det endast kustlandet, emedan det öfriga landet längs
fjällryggen kallas Lappland eller Lappmarken. Gestrikland, Norrlands sydligaste del,
bibehåller något tycke med Svea land; men om det öfriga Norrland kan man i allmänhet säga, att
dess största rymd intages af berg, tjocka skogar samt sjöar och träsk; deremellan ligga
gräsrika dalar, som hafva mustigt bete. Derföre har denna rikets hufvuddel öfverflöd på villebråd
boskap, smör och ost, på timmer, bräder, tjära, beck, äfvensom på strömming, lax, gäddor och
annan fisk. Också sås i vissa trakter mycket lin, hvaraf lärfter tillverkas. Deremot har
landet knapp tillgång på säd, men under de sednare åren har gjorts så stora odlingar, att landet
i vanliga år föga behöfver sädestillförsel.
Gestrikland är det sydligaste och minsta af Norrlands landskaper, mestadels bergländigt
och skogigt samt med mager jordmån. Hufvudnäringarne äro jordbruk och bergsrörelse, men
binäringarne äro både många och lönande nemligen fiske, kolning och körslor,
skogshandte-ring, linberedning, spånad och väfhad samt handel.
Helsingland ligger norr om Gestrikland, samt genomflytes af Ljusne-elf. I detta landskap
särdeles i norra delen, odlas isynnerhet mycket lin, som dels säljes oförädladt, dels spunnet
eller förvandladt till väf. Boskapsskötseln är högt uppdrifven så att provinsen afyttrar ganska
mycket smör, hudar, talg och skinn. Hästarne, af norsk race, äro vackra, stora och härliga samt ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
