Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ren var olåst. Han öppnade den långsamt och steg in
följd av majoren.
Mitt framför dem i länstolen mot dörren i fonden
satt gubben Brinkman. Bössan låg fortfarande tvärs
knäna, men högra handen höll i kolven färdig att trycka
av. Hans ögon blevo mer och mer förvånade. Det såg
ut som om han väntat någon helt annan.
»Ja, titta du, Brinkman! Det är verkligen jag», sade
mästerlotsen. »Du trodde nog inte du skulle få se mig
mer, trodde vi hade gjort upp vår räkning för alltid.»
Brinkmans huvud nickade. Han log ett högst
underligt leende. Halvt sarkastiskt, halvt vemodigt.
»Storfrämmande riktigt. Majorn också! I full
parad. Jo, jag tackar! Vill inte herrarna stiga fram?
Stig på, majorn lilla! Stå inte där i dörren!»
»Jo, om du lägger bort geväret!» Majorn tog av sig
kepin och stack den under armen.
»He, är du rädd, major, som har sabel vid sidan?
För en liten kula? Det är bara hagel, fast de är grova.
00. Varghagel.»
»Det måtte vara skönt villebråd du sitter och väntar
på», bet majoren av.
»Lita på det! Lita på det, majorn! Mycket skönare
än du.» Gubben ställde ifrån sig bössan på sidan om
dörrposten och reste sig långsamt. Det gick inte fort
för honom att räta ut sig. Hans ansikte förvreds av
smärta. Han måste hålla sig i stolskarmen.
Du har allt förändrats bra, se’n vi sågo varann sist,
tänkte mästerlotsen.
»Har du sönerna hemma?» frågade han.
»Jo, de är hemma båda två.»
Gubben makade stolen sakta från dörren. Han log
det besynnerliga leendet igen.
»Såg du, när de kom?» Mästerlotsens röst fick en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
