- Project Runeberg -  Den gamla antikvitetshandeln /
285

(1913) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Carl Johan Backman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XLIV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

XLIV

De drogo sig in i en låg valvgång för att skydda sig för
regnet och betraktade ansiktena på dem, som gingo förbi,
för att i något bland dem finna en stråle av uppmuntran
eller hopp. Somliga rynkade pannan, andra smålogo,
somliga hade handelns och spekulationens sluga blick, andra
voro ängsliga och ivriga, andra åter slöa och tröga; i
somliga ansikten stod vinsten skriven, i andra förlusten. Att
stå där helt lugnt och betrakta deras ansikten, då de
skyndade förbi, var liksom att bliva invigd i alla dessa
människors förtroende. På affärsplatser, där en var har sitt mål
och känner sig förvissad om att varje annan har sitt, stå
karaktären och avsikten tydligt skrivna i hans ansikte.

Flickan föll i detta slags tankfullhet, som en sådan
ensamhet uppväcker, och fortfor att stirra på den förbigående
människomassan med undrande intresse, som då och då
nästan övergick till glömska av hennes egen belägenhet.
Men köld, väta, hunger, brist på vila och saknad av något
ställe, där hon kunde lägga ned sitt värkande huvud, förde
snart hennes tankar tillbaka till den punkt, varifrån de
hade förirrat sig. Ingen gick förbi, som tycktes taga notis
om dem eller som de vågade tilltala. Efter en stunds
förlopp lämnade de sin tillflykt undan regnet och blandade
sig bland människohopen.

Aftonen kom. De vandrade ännu fram och tillbaka,
under det människorna omkring dem blevo allt färre, men de
hade samma känsla av ensamhet inom sig och samma
liknöjdhet för allt omkring sig. Ljusskenet på gatorna och
i bodarna kom dem att känna sig ännu mera övergivna, ty
med dess hjälp tycktes natten och mörkret närma sig allt
hastigare. Skälvande av köld och fukt, sjuk till kroppen och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:41:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dengamla/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free