Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Gud Skaparen - 6. 1. Att hela den Heliga Skrift och derför också alla kyrkorna i hela den kristna verlden lära, att det är en Gud, och att Han är En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
6. I. Att hela den Hel. Skrift och derför också alla
kyrkolärorna i hela den kristna verlden lära, att det är en Gud, och att
Han är En.
Att hela den Hel. Skrift lärer, att en Gud finnes,
kommer deraf, att i hennes innersta är ingenting annat än Gud,
d. v. s., det Guddomliga, som utgår af Gud, ty det är
förestafvadt af Gud, och intet annat kan utgå af Gud än det,
som är Han Sjelf, och som kallas det Guddomliga. Sådan
är den Heliga skrift i sitt innersta, men i sina härledda
sanningar, som äro lägre och som komma från det innersta,
är den Hel. Skrift lämpad efter änglars och menniskors
fattningsförmåga. I dessa härledda sanningar finnes likaledes det
Guddomliga, men i en annan form. uti hvilken det kallas det
Himmelskt-Guddomliga, det Andligt-Guddomliga och det
Naturligt-Guddomliga, som icke äro annat än Guds täckelser,
emedan Gud Sjelf, sådan Han är i Ordets innersta, icke kan
ses af någon skapad varelse; ty Han sade till Moses, som
bönföll att få se Jehovahs härlighet, att ingen kan se Gud och
lefva. Så är det ock med det innersta af Ordet, der Gud är
i sitt Vara och i sitt Väsende. Likväl framlyser det
Guddomliga, som är det innersta, och som betäckes af sådant,
som är lämpadt för änglars och menniskors fattning – likasom
ett ljus genom kristallformer, dock olika efter det
sinnestillstånd som menniskan bildat sig af Gud eller af sig
sjelf. För en hvar, som bildat sitt sinnestillstånd af Gud, är
den Hel. Skrift likasom en spegel, i hvilken han ser Gud;
ehuru hvar och en ser Honom på sitt sätt. De sanningar,
som han lär sig ur Ordet, och som han tillegnar sig genom
att lefva efter dem, utgöra denna spegel, och af dessa
sanningar visar sig först, att den Hel. Skrift är Guds fullhet.
Att hon icke allenast lär, att det är en Gud, utan äfven att
Gud är En, kan tydligt fattas af de sanningar, hvilka –
såsom sagdt är – bilda denna spegel, och som hänga
tillsammans till ett helt och åstadkomma, att menniskan icke
kan tänka sig Gud utan såsom En. Deraf kommer det, att
hvar och en, hvars förnuft vunnit någon helighet af Ordet,
vet likasom af sig sjelf, att Gud är En, och han anser det
som en galenskap att säga, att flere finnas. Änglarne kunna
icke öppna munnen för att utsäga »gudar», ty himlaluften, i
hvilken de lefva, gör motstånd. Att Gud är En, det lärer,
som sagdt är, hela den Hel. Skrift, ej allenast i allmänhet,
utan ock uttryckligen på många ställen, såsom: t. ex. »Hör
Israel, Jehovah vår Gud, Jehovah är En». 5. Mos. 6: 4.
Likaså: Mark. 12: 29. »I dig allena är Gud, och utom Dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
