Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bildadt af sådant, som är i verlden, och rymd är i allt och
hvart enda ting, som man kan skåda med ögonen. Allt, både
stort och litet, som der finnes, är af rymd, så ock allt långt,
bredt och högt, med ett ord, hvarje mått, figur och förrn är
af rymd. Likväl kan menniskan i någon mån äfven med en
naturlig tanke fatta ofvannämda sanning, endast hon i tanken
insläpper något andligt ljus. Men först skall något sägas om
det andliga tänkandets föreställning. Detta hemtar icke något
ifrån rymd, utan från tillstånd, och tillstånd säges om kärlek,
om lif, om vishet, om böjelser, om fröjder, och i allmänhet
om godt och sant. Ett verkligen andligt begrepp derom har
ingenting gemensamt med rymd; det är högre, och ser
begreppen om rymd under sig, likasom himlen skådar jorden.
Att Gud är närvarande i rymden utan rymd och i tiden utan
tid, är af den orsak, att Gud är alltid den samme från
evighet till evighet, den samme efter verldens skapelse som före
skapelsen, och i Gud och inför Gud voro före skapelsen icke
några rymder och tider, utan blott efter densamma. Emedan
Han nu är den Samme, så är Han fördenskull i rymden utan
rymd och i tiden utan tid. Deraf följer, att naturen är
afskild från Honom, och att Han likväl är allnärvarande i henne,
nästan på samma sätt som lifvet i allt som utgör menniskans
såväl substantiela som materiela beståndsdelar, ehuru det icke
sammanblandar sig dermed, jemförelsevis såsom ljuset i
ögonen, ljudet i öronen, smaken i tungan, eller såsom etern i
jorden och vattnen, hvaraf jordklotet sammanhålles och sättes
i rörelse, o. s. v. Om dessa verkande krafter borttoges,
skulle det, som består af substantiela och materiela ting, i ett
ögonblick falla samman och spridas isär. Ja, om icke Gud
vore närvarande öfverallt och i all tid, så skulle
menniskosjälen upplösas såsom en såpbubbla i luften, och båda
hjernorna, i hvilka Han från begynnelsen verkar, skulle öfvergå
till skum, och allt menskligt dermed blifva ett jordens stoft
och en dunst som förflyktigas i luften. Emedan Gud är i all
tid utan tid, derför talar Han i Sitt Ord om det förflutna och
det tillkommande såsom om ett närvarande, t. ex. »Ett barn
»är oss födt, en son är oss gifven, hvars namn är Hjelte,
Frids-»förste», Es. 9: 5; och hos David: »Jag skall förkunna om
be-»slutet; Jehovah sade till rnig: Du är Min son, i dag har
»jag födt dig», Ps. 2: 7. Detta är sagdt om Herren, som skulle
komma, hvarför det ock heter hos David: »Tusen år äro i
»Dina ögon såsom gårdagen», Ps. 90: 4. Att Han är
allnärvarande i hela verlden, och att likväl icke något som tillhör
verlden är i Honom, d. v. s., icke något af rum och tid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
