Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folkrik stad under sig och hvad der sker på gatorna. Men
en menniska, som bekräftar hos sig, att allt vishetens sanna
kommer af det naturliga ljuset hos henne, således af henne;
sjelf, är lik en, som dväljes i en håla under samma torn och
genom öppningarne deri ser åt samma stad, och ej ser annat,
än väggen af ett enda hus i staden samt huru tegelstenarna,
der äro sammanfogade. Än mer, en menniska som hemtar!
sin visdom från Gud, är likasom en fogel som flyger i
höjden och öfverskådar allt, som är i trädgårdar, skogar och
landtställen samt flyger till det, som tjenar till hans nytta.
Men en menniska som hemtar det, som hör till visheten, från
sig sjelf, utan den tro, att det i sjelfva verket är från Gud,
hon är såsom en bålgeting, hvilken flyger nära jorden och
der ser en gödselhög, flyger dit och förnöjer sig vid dess
stank. Hvarje menniska vandrar, så länge hon lefver i
verlden, midt emellan himlen och helvetet, och är deraf i
jemvigt och således i valfrihet att skåda uppåt till Gud eller
nedåt till helvetet. Om hon skådar uppåt till Gud, erkänner hon,
att all visdom är från Gud, och hon är till sin ande
verkligen med änglarne i himlen; men om hon skådar nedåt, såsom;
alla de göra, som äro i falskheter af det onda, då är hon
hvad hennes ande beträffar verkligen med djeflarne i helvetet.
70. Att menniskan af den Guddomliga Allnärvarelsen
är så mycket i Gud som hon lefver efter ordningen, kommer
deraf, att Gud är Allnärvarande, och der Han är i Sin
Guddomliga ordning, der är Han likasom i Sig Sjelf, emedan
Han Sjelf är Ordningen, såsom förut är visadt. Efter som
nu menniskan är skapad till en den Guddomliga ordningens,
form, så är Gud i henne, dock (blott) i den mån hon
fullständigt lefver efter den Guddomliga ordningen. Men om hon
icke lefver efter den Guddomliga ordningen, är Gud ändock i
henne, men i hennes innersta ängd och gifver, att hon kan
förstå det sanna och vilja det goda, d. v. s., Han gifver henne
förmåga att förstå och böjelse att älska. Men så mycket
menniskan lefver emot ordningen, så mycket tillsluter hon det
lägre af sin själ eller ande, och hindrar således Gud från att
nedstiga och med sin närvaro uppfylla det lägre; följaktligen
är Gud i henne, men hon icke i Gud. Det är en allmän
grundsanning i himlen, att Gud är i hvarje menniska, så väl
i den onda som i den goda, men att menniskan icke är i
Gud, om hon icke lefver efter ordningen; ty Herren säger,
att Han vill, att menniskan skall vara i Honom och Han i
henne, Joh. 15: 4. Att menniskan är i Gud förmedelst ett;
lefverne efter ordningen, kommer deraf, att Gud är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
