Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppfyllt fjerdedelen af verldsalltet, och att det var eld i dess
midt, rundt omkring denna eter, och omkring etern materie,
samt att detta Kaos fick sprickor och genom dessa utbröt
eld likasom från Etna och Vesuvius. Deraf uppkom Solen;
och derefter frigjorde sig etern och spridde sig omkring;
häraf bildades luftkretsarne, och slutligen rullade sig den
återstående materien till ett klot, som blef jorden. Hvad
stjernorna beträffar, så äro de i verldsalltets utsträckning blott
lysande kroppar, som hafva sitt ursprung från solens eld och
ljus; ty solen liknade först ett eldhaf, som, för att icke
antända jorden, utsände ifrån sig lysande flammor, som fingo
sin plats i omkretsen och fullbordade verldsalltet. Häraf
framkom dess Himlafäste». Men ibland dessa andar stod en,
som sade: »I faren vilse, l tycken eder vara vise, och jag
synes enfaldig, men i min enfald har jag likväl trott och
tror, att verldsalltet är skapadt af Gud, och emedan naturen
hör till verldsalltet, att då tillika hela naturen är skapad af
Honom. Om naturen hade skapat sig sjelf, skulle hon då
icke varit till från evighet? men, hvilken galenskap vore icke
en sådan tanke!» Och nu närmade sig en af de så kallade
vise till den, som nyss talat, och lutade sitt venstra öra
till dennes mun - hans högra öra var tillstoppadt såsom med
bomull - och frågade, hvad han hade talat, och denne
upprepade detsamma. Då såg sig den nyankomne anden
omkring, om någon prest var närvarande, och då han såg en
vid den talandes sida, fortfor han och sade: »Jag bekänner,
äfven jag, att hela naturen är af Gud, men» - - Men
presten, som hörde deras hviskning, sade: »Eder vishet, som
är blott filosofiska gissningar, har förledt eder och tillslutit
det inre af edra sinnen, så att icke något ljus ifrån Gud och
från Hans himmel kunnat inflyta och upplysa eder. I hafven
utsläckt det». Och han fortsatte: »Öfvervägen derför, och
afgören inbördes, hvarifrån edra själar, som äro odödliga,
hafva sitt ursprung, om de äro från naturen, eller om de
äfven varit med inuti det stora Kaos». När den förre hört
detta, gick han bort till sina medbröder och bad dem, att de
tillika med honom ville lösa denna invecklade fråga; och de
kommo till den slutsatsen, att menniskosjälen icke är annat än
eter, och att tanken ej är annat än en förändring af eterns
verksamhet förmedelst solens ljus, och att etern tillhör naturen.
Och de fortforo: »Hvem vet icke, att vi tala medelst luften,
och hvad är tanken annat än tal i en renare luft, som kallas
eter? Deraf kommer det, att tanke och tal utgöra ett. Hvem
kan icke iakttaga detta på menniskan, då hon är barn? Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
