Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tydligt, att Hans Naturliga kropp blef Guddomlig medelst
förhärligandet, och derför säger också Paulus, att i Kristus bor
all Guddomens fullhet lekamligen, Gol. 2: 9, och Johannes, att
Guds-Sonen Jesus Kristus är den Sanne Guden, l Joh. 5: 21.
Häraf veta änglarne, att allena Herren i hela den andliga
verlden är fullkomlig menniska.
Det är bekant inom Kyrkan, att all gudstjenst hos det
Israelitiska och Judiska folket var blott en yttre gudsdyrkan,
och att den var en skuggbild af den inre gudsdyrkan, som
Herren har öppnat, och ätt öåledes Gudstjensten, före Herrens
ankomst bestod i bilder och former, som framstälde den sanna
gudstjensten i sin rätta afbild. Herren Sjelf såg man
visserligen nog hos de gamle, ty Han sade till Judarne: »Abraham,
eder fader, fröjdade sig, att han skulle få se Min dag, och han
såg den, och fräjdade sig. Jag säger eder, förr än Abraham
blef tillf var jag». Joh. 8: 56, 58. Men emedan på den
tiden Herren blott blef förebildad, hvilket skedde förmedelst
änglar, så blef derför allt, som hörde till kyrkan hos dem,
förebildande, men sedan Han kom till verlden, hafva dessa
förebilder försvunnit. Den inre orsaken härtill var den, att
Herren i verlden äfven iklädde Sig det Naturligt-Gudomliga
och att Han af detsamma upplyser ej allenast den inre
andliga menniskan, utan äfven den yttre naturliga, och om icke
dessa båda tillsamman upplysas, så är menniskan likasom i
en skugga; men då båda upplysas på samma gång, då är
hon såsom i dagens ljus. Ty när blott den Inre menniskan
upplyses och icke tillika den yttre, eller när blott den yttre
upplyses och icke på samma gång den inre, då är menniskan
lik en, som sofver och drömmer, och som kommer ihåg sin
dröm, när han vaknar och deraf gör åtskilliga slutsatser, men
som likväl blott; äro inbillningsfoster. Hon är då äfven lik
en sömngångare, hvilken tror att han ser vid hög ljus dag
de föremål, som han ser. Skilnaden emellan kyrkans
tillstånd före Herrens ankomst och efter densamma är likasom
skilnaden emellan 4en, som läser en skrift om natten i
månens och stjernornas sken, och den, som läser den i solens
ljus. Att ögat tager miste i det förra ljuset, som endast är
ett blekt ljus, men icke tager fel i det senare, som också är
flammande, det är lätt att inse. Derför står det också
skrifvit om Herren: »Israels Gud sade, till mig talade Israels
klippa, Han är såsom morgonrodnadens ljus, då solen uppgår,
morgonrodnaden (ljus) utan skyar». 2 Sam. 23: 3, 4. Israela
Gud och Israels klippa är Herren; och på ett annat ställe;
»Månens ljus skall vara såsom solens ljus, och solens ljus skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
