Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
160 DEN SANNA KRISTNA RELIGIONEN.
man klart inse, hvarför återlösningen skedde i den andliga
verlden, och hvarför himlen och helvetet först måste bringas
i ordning innan en kyrka kan inrättas på jorden. Att det
förhåller sig så, framgår tydligen af Uppenbarelsen 21: 12,
nämligen deraf, att den Nya kyrkan, som kallas det Nya
Jerusalem, nedsteg från den Nya himlen, sedan denna blifvit
danad.
119. Orsaken till att icke heller änglarne kunde bestå
i sitt renhets tillstånd, om Herren icke fullbordat återlösningen,
är den, att hela änglahimlen tillika med kyrkan på jordkloten
är inför Herren såsom en enda menniska, i hvilken
änglahimlen utgör det inre och kyrkan det yttre; eller tydligare,
i hvilken den öfversta himlen utgör hufvudet, och den andra
och den sista himlen bröstet och kroppens medlersta del,
samt kyrkan på jordarne länderna och fötterna, och Herren
Sjelf är själen och lifvet i hela denna menniska. Om derför
Herren icke utfört återlösningen, hade hela denna Menniska
blifvit förstörd - med hänsyn till fötter och länder, då
kyrkan på jorden upphör, med hänsyn till magens ängd, då den
yttersta himlen upphör, med hänsyn till bröstet då den
andra himlen upphör, och då måste äfven hufvudet falla i
vanmagt, emedan det icke har någon motsvarighet med kroppen.
Men detta skall belysas genom jemförelser. Det är såsom
då kallbrand angriper fötterna och småningom stiger uppåt
samt intränger genom länderna till inelfvorna i underlifvet
och slutligen hjertats ängd; att menniskan då dukar under
för döden, är bekant. Äfvenledes kan det belysas med
likheten med sjukdomar uti inelfvorna under mellangärdet; ty
då dessa försvagas, börjar hjertat klappa, lungan andas tungt,
och slutligen upphör begges rörelse. Det kan vidare belysas
förmedelst likheten med den inre och den yttre menniskan,
nämligen deri, att den inre menniskan mår väl, så länge den
yttre lydigt utför sina förrättningar; men om den yttre
menniskan icke lyder, utan är motsträfvig eller äfven strider emot
den inre menniskan, då blifver denna slutligen kraftlös och
omsider hänföres hon af den yttre menniskans nöjen, ända
tills hon gynnar och bifaller henne. Det kan ock belysas
genom likheten med en man, som står på ett berg och ser
under sig landet öfversvämmadt, och att vattnet småningom
stiger uppåt, och när de stiga till den höjd, der han står,
blifver också han öfversvämmad, om han icke kan rädda sig
i någon farkost, som kommer till honom på vågorna.
Likaledes, om någon ifrån ett berg ser en tjock dimma mer och
mer uppstiga från jorden och bortskymma fält, byar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
