Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och förderf; och med den stora vedermödan, sådan den icke
varit ifrån verldens begynnelse ej heller skall blifva, menas
här, såsom på andra ställen i Ordet, det falskas kämpande
emot det sanna, intill dess att icke något sant är qvar, som
icke är förfalskadt och helt och hållet förstördt. Detta
menas äfven med förödelsens styggelse derstädes, och äfven
med förödelsen öfver styggelsernas fogel, samt med
fulländningen och beslutet hos Daniel, och detsamma beskrifves
i Uppenbarelsen med det, som derifrån nyss förut är anfördt.
Detta har skett derigenom, att kyrkan icke bekänt Guds Enhet
i treheten och Hans Trehet i Enheten uti En Person, utan i
tre personer, och att man som en följd deraf har grundat
kyrkan i sitt sinne på föreställningen om tre Gudar och i
munnen på bekännelsen om En Gud; ty derigenom har man
skilt sig ifrån Herren, och det slutligen till den grad, att
man icke haft något begrepp qvar om Guddomligheten i
Hans Menskliga Natur, då likväl Gud Fader Sjelf är uti
Hans Menniskoväsen, och derför kallas Han äfven evighetens
Fader, Es. 9: 5, och Han säger till Filippus: »Den som ser
Mig, han ser Fadren», Joh. 14: 7, 9.
181. Men frågar man nu, hvarifrån är sjelfva
källådern, ur hvilken uppkommit en sådan förödelsens styggelse,
som beskrifves hos Daniel, 9: 29, och en sådan vedermöda,
som icke varit, ej heller skall blifva, Matt. 24: 21? så är
svaret, att den kommer ifrån sjelfva den allmänna tron i
den kristna verlden, samt ifrån dess inflytelser, verkning och
tillräknande, enligt lärosatserna. Förunderligt är det, att läran
om rättfärdiggörelse genom denna tro allena, ehuru den icke
är någon tro, utan en fabel, utgör hela hufvudpunkten i de
kristna kyrkorna, d. v. s., att den hos presterskapet regerar
såsorn nästan den enda teologiska sanning. Det är denna
lära, som alla prester begärligt studera, inhemta och insupa
vid läroverken, och likasom inspirerade af himmelsk vishet
förkunna de den sedermera i templen, utsprida den i böcker
och eftersträfva att dermed vinna namn för högre lärdom,
rykte och ära, och på grund af denna lära begåfvas de med
diplorner, embeten och belöningar, och allt detta sker oaktadt
genom denna tro allena solen i närvarande tid är förmörkad,
månen beröfvad sitt sken, stjernorna fallit från himlarne och
himlarnes krafter blifvit skakade, enligt Herrens förutsägelse
i Matt. 24: 21. Det har blifvit mig tillräckligen bevitnadt,
att läran om 4enna tro nu för tiden har förblindat sinnena
till den grad, att de icke vilja, och derför likasom icke
kunna invärtes se någon Guddomlig Sanning uti solens ljus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
