- Project Runeberg -  Den sanna kristna religionen /
322

(1892) [MARC] Author: Emanuel Swedenborg Translator: Adolph Theodor Boyesen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

322 DEN SANNA KRISTNA RELIGIONEN.

begrepp hänger något af tid och rum, men icke så vid
något andligt begrepp. Orsaken härtill är den, att den
andliga verlden icke är i rum och tid, såsom den naturliga
verlden, utan blott i skenbarhet af bådadera. Häruti skilja sig ock
tankar och förnimmelser. Derför kunnen I tänka om Guds
Väsen och Allmagt från evighet, d. v. s., tänka om Gud
före verldens skapelse, emedan I tanken om Guds Väsen utan
tid och om Hans Allmagt utan rum, och således fatten I
sådant, som öfvergår en menniskas naturliga begrepp. Jag
berättade då, att jag en gång tänkte på Guds Väsen och
allnärvarelse från evighet, d. v. s., tänkte på Gud före
verldens skapelse, och att jag blef ängslig emedan jag ännu icke
kunde aflägsna rum och tid från mitt tänkandes
föreställningar, ty föreställningen om naturen inträngde sig i stället för
begreppet om Gud. Men man sade mig: »Aflägsna
föreställningen om rum och tid, och du skall få se». Och det
blef mig gifvet att aflägsna dem, och jag såg, och ifrån den
tiden kunde jag tänka mig Gud af evighet, men alldeles icke
någon natur af evighet; ty Gud är i all tid utan tid och i
allt rum utan rum, men naturen är i all tid uti tiden och i
allt rum uti rummet, och naturen med sin tid och sitt rum
kan icke annat än hafva en början men icke Gud som är
utan tid och rum. Derför är naturen af Gud, och icke från
evighet, utan i tiden tillika med sin tid och sitt rum.

281. Femte Minnesvärdigrheten. Emedan det blifvit mig
af Herren gifvet att vara på en gång både i den andliga
verlden och i den naturliga verlden, och följaktligen att tala
med änglar såsom med menniskor, och derigenom lära känna

o ’ O

deras tillstånd, som efter döden strömma till denna hittills
okända verld - ty jag har nämligen talat med alla mina
anhöriga och vänner, samt med konungar och furstar och
lärde, som hafva aflidit, och då detta nu beständigt fortfarit
i tjugusju år - alltså kan jag af lefvande erfarenhet
beskrifva menniskornas tillstånd efter döden, uti hurudant
tillstånd de befinna sig, som fört ett godt lefverne, och i
hurudant tillstånd de äro, som fört ett dåligt lefverne. Men här
skall jag blott anföra något om deras tillstånd, som af Ordet
hafva bekräftat sig i falskheter af religionsläran, hvilka i
synnerhet äro de, som gjort det för att bekräfta rättfärdiggörelse
genom tro allena. De på hvarandra följande tillstånd, hvaruti
de inkomma, äro sådana som nu skola omtalas: 1. När de äro
aflidna och till anden äterupplefva - hvilket i allmänhet
sker på tredje dagen, sedan hjertat upphört att slå -*- tycka
de sig vara i en kropp så lika med den, som de förut hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:43:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/densanna/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free