- Project Runeberg -  Den sanna kristna religionen /
412

(1892) [MARC] Author: Emanuel Swedenborg Translator: Adolph Theodor Boyesen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

412 DEN SANNA KKISTNA ii ELI G J ÖN EN.

utan från menniskans. För att nu denna ömsesidiga
förbindelse må kunna ske, har menniskan fått valfrihet, medels
hvilken hon kan inträda på vägen till himlen eller på vägen till

helvetet. Af denna frihet, som menniskan fått, kommer hennes
förmåga att å sin sida förbinda sig med Herren, eller ock
förbinda sig med djefvulen. Men huru denna frihet är
beskaffad och för hvad orsak den är menniskan gifven, skall
belysas i det följande, der det skall talas om Fri vilja,
om bättring, örn omskapelse och nyfödelse samt om
tillräknande. Det är beklagligt, att Herrens och menniskans
ömsesidiga förbindelse, fastän tydligen i Ordet framhållen, likväl
är alldeles okänd inom den kristna kyrkan. Orsakerna härtill
äro de osäkra antagandena om tron och fria viljan. De osäkra
antagandena om tron och om fria viljan äro, att tron
skän-kes utan, att menniskan bidrager det ringaste till att omfatta
den, och utan att hon mer än en stock lämpar och
beqvä-mar eller bereder sig till att emottaga henne; och
antagandena om den fria viljan äro, att menniskan icke har ens ett
grand fri vilja uti andliga ting. Men för att Herrens och
menniskans ömsesidiga förbindelse, hvaraf menniskoslägtets
frälsning beror, icke längre må vara okänd, är det
nödvändigt, att läran derom blifver afslöjad eller förklarad, hvilket
icke bättre kan ske än genom upplysande exempel. Det
gifves tvenne ömsesidigheter, hvarigenom förbindelse sker,
den ena är omskiftande, och den andra är inbördes. Den
omskiftande ömsesidighet, hvarigenom förbindelse sker, kan
belysas med lungans lifsförrättningar. Menniskan drager till
sig luften och utvidgar dermed bröstkorgen, och släpper
genast tillbaka den indragna luften och dermed
sammantrycker bröstkorgen. Denna indragning och utvidgning sker
medelst luftens påtryckning efter luftpelarens tyngd, men
utsläppandet och deraf sammanpressningen sker medelst
refbenen af musklernas kraft. En sådan ömsesidig
förbindelse eger rum mellan luften och lungan, hvaraf sinnenas
och alla kroppsrörelsers lif beror, ty då andedrägten upphör,
upphör genast både all känsla och rörelse. Den ömsesidiga
förbindelse, som sker omskiftande eller inbördes, kan
äfven tydliggöras genom hjertats förbindelse med lungan och
lungans med hjertat: Från sin högra kammare ingjuter
hjertat blodet i lungan, och lungan gjuter det tillbaka till
hjertats venstra kammare; så uppstår denna ömsesidiga
förbindelse, hvaraf hela kroppens lif helt och hållet beror. En
dylik förbindelse är blodets med hjertat och tvärtom. Hela
kroppens blod inflyter nämligen genom blodådrorna i hjertat,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:43:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/densanna/0434.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free