Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466 DEN SANNA KRISTNA RELIGIONEN.
i dunkla och matta färger. Hon är ock såsom en dimma
och ett moln, som förtaga solstrålarne, och äfven såsom ett
ojäst vin, hvilket smakar sött, men är skadligt för magen.
En sådan menniska, skådad från himlen, ser ut som en
puc-kelryggig, som går med lutadt hufvud och ser åt jorden, och
då han lyfter det mot himlen, vrider han musklerna, och
faller snart tillbaka i sin framåtböjda ställning. De i kyrkans
äldsta tider kallade menniskor Manmioner, och grekerna
kallade dem Plutoner.
405. Men om egenkärlek eller hersklystnad utgör
hufvudet, då går himlens kärlek genom kroppen till fötterna, och
så mycket egenkärleken tillväxer, så mycket nedstiger
himlens kärlek genom hälarne till fotsulorna, och om
egenkärleken tillväxer ännu mer, går den igenom skorna och trampas
ned. Det gifves en kärlek till herravälde af kärlek till ens
Tiästa, och det gifves en kärlek till herravälde utaf
egenkärlek. De, som äro i den förra kärleken, sträfva efter
herravälde för det ändamål att kunna göra flere slags nytta för
det allmänna och de enskilde, och sådana anförtros
fördenskull också herravälde uti himlarne. Kejsare, konungar,
furstar, som äro födda och uppfostrade till herravälde, påverkas
om de ödmjuka sig inför Gud, ofta mindre af hersklystnad,
eller lusten att herska af egenkärlek, än de som äro af ringa
härkomst och som af högmod eftersträfva framstående
ställningar. Men för dem, som af egenkärlek hysa kärlek att
herska, är himlens kärlek likasom en fotpall, på hvilken de
för menighetens skull i umgänge med menniskorna sätta sina
fötter, men som de likväl kasta i vrån eller utom dörren, då
de icke ses. Orsaken härtill är den, att de älska sig sjelfve
allena, och derför nedsänka sitt sinnes vilja och tankar i sin
egenhet, som i sig sjelf betraktadt, är ett arf-ondt, och detta
står i rak motsats till himlens kärlek. Det onda hos dem,
som äro uti eller hysa hersklystnad. äro i allmänhet: förakt
för andra, afund, o vänskap mot dem, som icke gynna dem,
och som en följd deraf fiendskap, hat, hämd, obarmhertighet,
vildhet och grymhet; och der allt sådant ondt herskar, der
äro ock förakt för Gud och guddomliga ting, som äro
kyrkans sanningar och godheter. Om sådana menniskor synas
hedra dessa sanningar, så sker det endast med munnen, för
att icke förlora sitt anseende hos presterskapet och blifva
klandrade af andra. Men hersklystnaden är olika hos prester ocli
hos lekmän; hos prester stiger den, då den får fria tyglar,
ända till den grad, att de vilja vara Gudar, men hos lekmän
stiger den till den grad, att de vilja vara konungar: så upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
