Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476 BEN SANNA. KRISTNA RELIGIONEN.
icke i sitt inre någon annan, utan blott i den mån han
tjenar honom. Men att älska det goda hos en annan på grund
af det goda, som man har hos sig sjelf, det är en äkta
kärlek till sin nästa, ty då kyssa godheterna hvarandra och
förbinda sig med hvarandra.
419. En menniska, som älskar det goda derför, att det
är godt och det sanna derför, att det är sant, han älskar i
hög grad sin nästa, och hon gör det derför, att hon älskar
Herren, som är Sjelfva det Goda och Sjelfva det Sanna;
kärlek till det goda och det sanna, och följaktligen äfven till
vår nästa har intet annat ursprung; och sålunda uppstår
kärlek till vår nästa af ett himmelskt ursprung. Om man säger
nytta eller det goda, så är det enahanda; att göra nytta är
derför att göra godt, och mängden och beskaffenheten af
nyttan uti det goda, som man gör, bestämmer huru mycket
och huruvida det goda är godt, eller icke.
4tt Kärlek och Goda Gerningar äro tyå särskilda
likasom vilja det goda och göra det.
420. Hos hvar och en menniska är ett inre och ett
yttre; hennes inre är det, som kallas den inre menniskan,,
och hennes yttre är det, som kallas den yttre menniskan.
Den, som icke vet hvad inre och yttre menniska är, kan tror
att den inre menniskan är den, som tänker och vill, och den
yttre den, som talar och handlar. Att tala och handla höra
visserligen nog till den yttre menniskan och att tänka och
vilja, till den inre, men dessa verksamheter utgöra likväl icke
väsentligen den yttre och den inre menniskan. Enligt den
allmänna uppfattningen är menniskans sinne den inre
menniskan, men sjelfva sinnet är deladt i två ängder, en, som är
högre och inre, är den andliga ängden, och en annan, som
är lägre och yttre, är den naturliga ängden. Det andliga
einnet skådar hufvudsakligen åt den andliga verlden och har
till föremål de ting, som äro der, vare sig sådant som är i
himlen eller sådant, som är i helvetet, ty bådadera är i den
andliga verlden; men det naturliga sinnet deremot skådar
hufvudsakligen åt den naturliga verlden och har till föremål
de ting sorn äro der, vare sig goda eller onda. All
menniskans handling och tal utgår omedelbart från sinnets lägre ängd
och medelbart från dess öfre ängd, emedan sinnets lägre ängd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
