- Project Runeberg -  Den sanna kristna religionen /
481

(1892) [MARC] Author: Emanuel Swedenborg Translator: Adolph Theodor Boyesen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM MENNISKOKÄRLEK ETC. 481

lustar såsom synder, utan fastmer efter godtycke smeka dem.
Men hvad äro då sådana goda gerningar annat än målade
bilder af änglar i sällskap med djeflar? eller likasom askar
af lasursten, fulla med vattenormar? Men det förhåller sig
helt annorlunda, om dessa välgerningar ske af dem, som fly de
nämda onda känslorna såsom kärlekens fiender. Icke dess
mindre äro dessa välgerningar på många sätt till gagn, i
synne**-het är det gagnligt att gifva åt fattiga och tiggare, ty deri-

fenom invigas gossar, flickor, drängar, pigor och i
allmän-et alla enfaldiga i kärlek; ty sådana gerningar äro
kärlekens yttre former förmedelst hvilka de inledas uti dess värf
och utöfning, ty de äro kärlekens begynnelse, och då
lika-«oin omogna frukter. Men hos dem, som sedan fullkomnas
medelst rätta kunskaper om kärlek och tro, blifva de
lika-fiom mogna frukter, och då anse de sina förra gerningar, som
de gjorde af enfaldigt hjerta, blott såsom skyldigheter.

427. Orsaken, till att man nu för tiden tror de
ofvannämda välgerningarne vara de egentliga kärleksverk, som i
Ordet menas med goda gerningar, är den, att kärleken
betecknas på många ställen i Ordet med att gifva åt fattiga,
hjelpa behöfvande och att ae enkor och faderlösa till godo;
men man har hittills icke vetat, att Ordet i bokstafven
endast nämner sådant sorr> är det yttre, ja, hvad som är det
yttersta af gudstjensten, och att dermed menas det andliga,
fiom är det inre, hvilket man kan se i det föregående, i
kapitlet om den Heliga Skrift, n. 193-209. Häraf framgår
det klart, att de som kallas fattiga, behöfvande, enkor och
faderlösa icke beteckna bokstafligen sådana, utan de som i
andlig betydelse äro det. Med »fattiga» betecknas de, som
icke hafva någon kunskap om sant och godt, hvilket man
kan se i den Afslöjade Uppenbarelsen, n. 209, och med
renkor» menas de, som äro utan sanningar, men dock längta
efter att känna dem, n. 764; o. s. v.

428. De, som af naturen äro medlidsamma och icke
göra sina naturliga medlidsamhets-känslor andliga dermed,
att de utöfva sina välgerningar af äkta kärlek, de tro,
att kärlek består uti att gifva åt hvar och en fattig och
bistå hvar och en behöfvande utan att först undersöka, om
den fattige och behöfvande är god eller ond; ty de säga,
att en sådan undersökning icke är nödvändig, emedan Gud
skådar endast till hjelpen och allmosan. Men de skiljas
efter döden och afsöndras noga ifrån dem, som med klokhet
gjort kärleksvälgerningar; ty de, som af detta blinda
kärleks-begrepp utöfvat sådana gerningar, göra då godt åt de onde

Den San. Kr Rel öl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:43:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/densanna/0503.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free