Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MENNISKOKÄRLEK ETC. 491
de äro satte till ledare, är tydligt. Sammalunda förhåller det
eig med de öfverhetspersoner, som endast se på sitt embetes
värdighet och på inkomsterna; när sådana göra något godt,
sker det icke för det allmänna bästas skull, utan for att lefva
i sjelf- och verld skärlekens nöjen, som de hålla för sitt enda
goda. Sammaledes förhåller det sig med allt det öfriga, ty
det ändamål, för hvars skull man handlar, utgör
hufvudpunk-ten, och medelorsakerna, som höra till embetet, vedersakas
om de icke befordra ändamålet. Likaså är det med dem, som i
det deras salighet angår, fordra lön på grund af sjelfförtjenst.
Efter döden göra alla sådana med mycken sjelffcillit anspråk
på himlen, och sedan de befunnits icke ega något af kärlek
till Gud och till sin nästa, skickas de till dem, som gifva
undervisning om kärlek och tro, och om de förkasta sanningarne
derom, aifärdas de till sina likar, bland hvilka det fmnas
några som vredgas på Gud för att de icke få belöning, och
som kalla tron ett inbillningsfoster. Desse äro de, som i
Ordet menas med legodrängar, hvilka ålades de lägsta tjensterna
i templets förgårdar. I den andliga verlden se sådana på
långt håll ut som om de stode och högge ved.
442. Man bör noga minnas, att kärlek och tro på
Herren äro så innerligen förbundna, att sådan tron är beskaffad,
sådan är också kärleken. Att Herren, kärleken och tron utgöra
ett eller en enhet, såsom lifvet, viljan och förståndet, och om
de delas, går hvardera förlorad likasom en perla, upplöst till
etoft; hvilket man kan se i det föregående, n. 362 o. f.; och
att kärlek och tro äro tillsamman i goda gerningar, n. 373
-377. Deraf följer, att sådan tron är beskaffad, sådan är
också kärleken, och att sådan tron och kärleken tillsamman
äro beskaffade, sådana äro gerningarne. Om man nu har
den tron, att allt det goda som man gör likasom af sig sjelf,
verkligen är från Herren, då är man en mellanorsak till det
goda, och Herren är grundorsaken, och dessa tvenne orsaker
ejnas för menniskan såsom en, då likväl grundorsaken är allt
i alla i mellanorsakerna. Deraf följer alltså, att man icke
eätter förtjenst i gerningar, om man tror, att allt godt, som
i sig sjelf är godt, i verkligheten kommer från Herren; och
i den mån denna tro hos menniskan fullkomnas, borttager
Herren från henne all inbillning om förtjenst. Menniskan
gör i detta tillstånd kärleksgerningar i ymnighet utan
fruktan för sjelfförtjenst och förnimmer slutligen kärlekens
andliga glädje, och då börjar hon afsky all förtjenst såsom
skadlig för sitt lefverne. Föreställningen örn förtjenst utplånas
lätt af Herren hos dem, sona upptaga i sig kärlek genom att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
