- Project Runeberg -  Den sanna kristna religionen /
507

(1892) [MARC] Author: Emanuel Swedenborg Translator: Adolph Theodor Boyesen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM MENNISKOKAKLEK ETC. 507

är likasom blodsband icke funnes och således icke Keller
kärlek; och emedan vanan är den andra naturen, och denna
äfven bildar det likartade, så följer, att kärleken består uti att
äfven göra vänner godt. Om någon kommer ifrån hafvet till
en hamn och hör, att det är ett främmande land, hvars
inbyggares språk och seder han icke känner, är han icke då
likasom utom sig, och han känner icke någon glädje af
kärlek till dem? Men om han hör, att det är fäderneslandet,
hvars språk och seder han känner, är han såsom inom sig
och känner då glädje af kärlek, som också är
menniskokärlekens glädje». Sedermera stod en upp ifrån tredje bänken
till höger och sade med hög röst: »Min mening är den, att
Kärlek består uti att g-ifva alniosor åt fattiga ocll bringa hjelp åt
behöfvande; detta är för visso kärlek, emedan det Guddomliga
Ordet, hvars uttalan icke medgifver någon motsägelse, lärer
det. Att gifva åt de rika och dem som besitta egodelar,
hvad är det annat än en fåfäng ära, i hvilken icke är någon
kärlek, ty sådant gör man blott med hänsyn till
vedergällning, och deruti finnes icke någon äkta böjelse af kärlek till
ens nästa, utan en oäkta böjelse, som gäller på jorden, men
ej i himlarne; och derför bör man hjelpa torftighet och
brist, emedan icke någon tanke om vedergällning är
beve-kelsegrunden till en sådan kärlek. I den stad der jag bor,
och der jag känner de fromme och de ogudaktige, har jag
sett huru alla fromme stannade, då de sågo en fattig på gatan
och gåfvo allmosa, men alla de ogudaktige gingo förbi och
voro likasom blinda vid hans åsyn och såsom döfva för hans
röst; och hvem vet icke, att de fromme hafva kärlek, men
icke de ogudaktige? Den, som gifver åt fattige och hjelper
behöfvande, är lik en herde, som leder de hungrande och
törstande fåren till betesmarker och till vatten, men den som
endast gifver åt dem, som äro rika och hafva öfverflöd, är
lik den, som dyrkar afgudabilder, och den som trugar mat
och vin i dem, som redan äro förplägade». Efter denne stod
en upp ifrån den tredje bänken till venster och sade: »Min
mening är den, att Kärlek består uti att bygga fattighus,
sjukhus, barnhus och fräinlingshus och underhålla dem med gåfvor.
Detta bestyrker jag dermed, att sådana välgerningar och
understöd äro allmänna och vida öfverträffa de enskilda; ty
sålunda blifver kärleken mera riklig och uppfyld af goda
gerningar, och den lön, som man enligt Ordets löften kan
hoppas blifver ymnigare, ty såsom man bereder och sår sin åker,
så skördar man. Ar icke detta att rikligen gifva åt fattiga
och hjelpa behöfvande? Hvem vinner icke deraf ära i veii-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:43:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/densanna/0529.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free