Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MENNISKOKÄRLEK ETC. 515
att de fallit ifrån insigten, och följaktligen äfven ifrån lifvets
fullkomlighet. Då jag gick omkring i detta södra paradis,
varseblef jag några, som sutto under en lager och åto fikon.
Jag gick då fram till dem och bad om några fikon, och de
gåfvo mig också några. Och se! fikonen i min hand blefvo
drufvor. Då jag förundrade mig deröfver, sade mig en
ängla-ande, som stod bredvid mig: »Fikonen i din hand ha blifvit
drufvor, emedan fikon enligt motsvarigheten beteckna kärle
kens godheter och på grund deraf äfven trons godheter A
den naturliga eller yttre menniskan, men drufvor beteckna
deremot kärlekens och på grund deraf trons godheter i den
andliga eller inre menniskan, och emedan du älskar andliga
ting, så skedde denna förvandling; ty i vår verld blifver och
uppstår samt förändras allting efter motsvarigheter». Då kom
genast öfver mig en längtan att veta, huru menniskan kan
göra godt af Gud, och dock alldeles likasom af sig sjelf. Jag
frågade derför dem, som åto fikonen, huru de fattade denna
verksamhet hos menniskan. De sade: att de icke kunde
fatta den annorlunda än att Gud frambringar det inne i
menniskan och medelst menniskan, utan att hon vet det ringaste
derom; ty om menniskan hade medvetande deraf och då
gjorde det goda, så kunde hon blott göia ett skenbart godt,
som i det inre är ondt; ty allt som utgår ifrån menniskan, det
utgår från hennes egenhet, som från födelsen är ond; huru
kan då det goda från Gud och det onda från menniskan
förbindas och förbundna utgå i handling? Menniskans egenhet
andas oupphörligen egen förtjenst i ting, som angå hennes
salighet, och så mycket detta är fallet, så mycket frånkänner
hon Herren Hans förtjenst, hvilket är den största orättvisa
och ogudaktighet. Med ett ord, om det goda, som Gud
verkar i menniskan, inflöt i hennes vilja och derifrån uti
hennes gerningar, så skulle detta goda alldeles besudlas och
äfven vanhelgas, hvilket Gud dock aldrig tillåter. En
menniska kan visserligen tänka, att det goda, som hon gör, är
från Gud, och kalla detsamma det goda af Gud medelst henne,
men vi begripa likväl icke, att det verkligen kan förhålla
sig så». Men då yttrade jag min åsigt och sade: »I
begripen det icke, emedan I tanken af skenbarbet, och en
bekräftad tanke af skenbarhet är bedräglighet. Skenbarheten
och den bedräglighet, som kommer deraf, hafva missledt eder,
emedan I tron, att allt hvad menniskan vill och tänker och
som en följd deraf gör och talar är uti henne sjelf och
följaktligen af henne sjelf, då likväl ingenting deraf är uti henne,
utan blott tillståndet och förmågan att kunna emottaga det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
