- Project Runeberg -  Den sanna kristna religionen /
533

(1892) [MARC] Author: Emanuel Swedenborg Translator: Adolph Theodor Boyesen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM DEN FRIA TILJAN. 533

Att menniskan hålles i midten mellan Minlen och hel-

Tetet, så länge hon lefver i verlden, och derigenom

i en jemvigt, som är den Fria Tiljan.

475. För att veta hvad den fria viljan är och huru
den är beskaffad, är det nödvändigt att veta, hvarifrån den
leder sitt ursprung; ty när man har kännedom om densammas
ursprung, då vet man icke allenast hvad den är, utan också
huru den är beskaffad. Den fria viljans ursprung är ifrån den
andliga verlden, der menniskosjälen hålles af Herren.
Menniskans själ är hennes ande, som lefver efter döden, och
hennes ande är oupphörligen i sällskap med sina likar i nämda
verld, och medelst den materiela kroppen, hvaraf den är
omgifven, är hon tillsammans med menniskorna i den naturliga
verlden. Orsaken till att menniskan icke vet, att hennes
sinne är midt ibland andar, är den, att de, med hvilka hon
är i samqväm i den andliga verlden, tänka och tala andligen,
hvaremot menniskans ande tänker och talar naturligen så
länge den är i den materiela kroppen. Den naturliga
menniskan kan icke förstå eller fatta det andliga tänkandet och
talet, icke heller kunna andarne förstå eller fatta menniskans
tanke och tal, derför kunna andar och menniskor icke heller
ee hvarandra; men då menniskans ande är med andarne i
deras verld, då inkommer hon äfven i andligt tänkande och tal
med dem, emedan menniskans sinne är i sitt inre andligt,
men i sitt yttre naturligt; förmedelst sitt inre har hon
derför gemenskap med andar och medelst sitt yttre med
menniskor. På grund af denna förbindelse med andar kan
menniskan uppfatta de olika föremålen och tänka öfver dem
med urskiljning; men om sådan förbindelse icke egde rum,
skulle hon icke kunna tänka mer eller annorlunda än ett djur,
och om all förbindelse med andar upphäfdes, skulle hon
ögonblickligen dö. Men för att man må kunna fatta, huruledes
menniskan kan hållas i midten mellan himlen och helvetet
och derigenom i andlig jemvigt, hvaraf hon har fri vilja, är
det nödvändigt, att i korthet förklara huru saken förhåller sig.
Den andliga verlden består af himlen och helvetet; himlen
är ofvan hufvudet och helvetet är der under fötterna, likväl
icke i midten af den jord, som menniskor bebo, utan under
den andliga verldens jordar, hvilka ock äro af andligt
ursprung, och som följaktligen icke äro i naturlig utsträckning,
utan i en skenbarhet af utsträckning. Mellan himlen och
helvetet är en stor mellanrymd - hvilken för dem, som äro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:43:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/densanna/0555.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free