Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM BÅTTHING. 583
liksom med brinnande nit yttra många heliga ord om
bättring och om kärlek, och dock mena de bådadera vara
onyttiga till salighet, ty med bättring mena de icke något
annat än munnens bekännelse, och med kärlek mena de
intet annat än ett yttre moraliskt lefverne; men så tala och
lära de blott för att vinna folkets gunst. Sådana äro de, som
Herren beskrifver med följande ord: »Många skola säga till
Mig på den dagen: Herre, Herre, hafva vi icke profeterat i ditt
Namn, och i ditt Namn gjort många krafter; men då skall jag
bekänna för dem: Jag kände eder icke, gån bort ifrån Mig, I
ogerningsmän», Matt. 7: 22, 23. Jag hörde en gång i den
andliga verlden en, som bad sålunda: »Jag är full med skabb och
spetälska och styggelig allt ifrån moderlifvet; hos mig finnes
icke något sundt ifrån hufvudet till fotbladet; jag är icke
värd att lyfta ögonen upp till Gud; jag är saker till död och
evig fördömelse; förbarma dig öfver mig för din Sons skull,
rena mig med hans blod; i ditt välbehag står allas salighet;
jag anropar din barmhertighet». När de bredvidstående hörde
detta, frågade de: »Hvaraf vet du, att du är sådan?» Han
svarade: »Jag vet det, emedan jag har hört det». Han
skickades då till utforskande änglar, inför hvilka han talade på
samma sätt; och då de hade undersökt honom, förklarade
de, att han hade talat sanning om sig sjelf, men att han
likväl icke visste något om ett enda ondt hos sig, emedan
han aldrig hade utransakat sig, utan trott, att allt ondt efter
munnens bekännelse icke mer var ondt inför Gud, dels
emedan Gud vänder bort ögonen ifrån det, dels emedan Han
är blidkad. På grund deraf hade han icke bättrat sig från
något ondt, fastän han var uppsåtligt horkarl, röfvare, listig
baktalare och brinnande af hämd, och ehuru han var sådan
i vilja och hjerta, och alltså också skulle varit sådan i tal och
ferningar, om icke fruktan för lagen och förlust af rykte
ade afhållit honom derifrån. Sedan man funnit, att han
var sådan, blef han dömd och förvisad till skrymtarne i
helvetet.
519. Hurudana sådana menniskor äro, kan belysas
medelst jemförelser. De äro likasom tempel, i hvilka endast
drake-andarne samt de, som i Uppenbarelsen menas med
Gräshoppor, äro församlade; och de äro likasom predikstolarne i
dessa tempel, der Ordet icke finnes emedan det är lagdt
under fötterna. De äro också lika kalkslagna väggar med
vackert färgad kalkning, inom hvilka äro ugglor och ohyggliga
nattfoglar, som flyga in genom de öppna fönstren. De äro
äfven lika hvitmenade grafvar, i hvilka äro dödas ben; och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
