Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
594 DEN SANNA KRISTNA RELIGIONEN
rykte stod i vägen, och hon då efter sådant öfvervägande
tänker, att hon icke vill det, emedan det är synder, då gör
hon en sann och inre bättring; och ännu mer, om hon
motstår och afhåller sig ifrån dessa synder, fastän hon känner
nöje deri och tillika fritt kunde begå dem. Den, som
upprepade gånger gör sådan bättring, förnimmer fröjderna af det
onda, då det återkommer, såsom något obehagligt, och
fördömer det slutligen till helvetet. Det är detta, som
menas med dessa Herrens ord: »Hvar och en som vill finna sin
själ, skall förlora henne, och hvar och en, som förlorat sin själ
för min skull, skall finna henne, Matt. 10: 39. Den, som
medelst sådan bättring undanrödjer det onda i sin vilja, är lik
den, som i tid upprycker det ogräs, som djefvulen har sått
i hans åker, så att den säd, som Herren Gud Frälsaren har
sått, får fri jordmån och växer upp till skörd, Matt. 13: 24-30.
533. Det är två slags kärlek, som ifrån uråldrig tid
äro inrotade hos menniskoslägtet, nämligen kärlek till att
herska öfver alla och kärlek till att ega allas egodelar. Om
den förra kärleken får lösa tyglar, rusar den fram så långt,
att menniskan vill vara himlen^ Gud; och om den senare får
lösa tyglar, rusar den fram ända derhän, att menniskan vill
vara verldens Gud. Alla andra onda kärleksarter äro dessa
två underordnade och utgöra deras krigshärar. Men att
ut-ransaka dessa två kärleksarter är mycket svårt, emedan de hafva
sitt säte och dölja sig i det innersta; ty de äro såsom i
en hålig klippa fördolda huggormar, som behålla sitt gift
till dess någon lägger sig på klippan, då de gifva honom
ett dödande styng och draga sig åter tillbaka. De äro
äfven likasom de gamles sirener, som med sång lockade till sig
menniskor och sedan dödade dem. Dessa båda slags kärlek
pryda sig också med lysande mantlar och lifklädnader,
likasom djefvulen gör medelst trolldomskonster bland de sina
och ibland andra som han vill bedraga. Men man bör noga
veta, att dessa båda slags kärlek kunna mera råda hos små
än hos store, mer hos fattige än hos rike, hos undersåter
mer än hos konungar; ty konungar äio födda till herravälde
och till rikedom, som de slutligen ej betrakta annorlunda,
än en annan menniska betraktar sitt tjenstefolk och sina
egendomar, han må nu vara fältherre, embetsmän eller
skepps-befalhafvare, ja, äfven såsom en fattig bonde betraktar sina
tjenare och egodelar. Men annorlunda förhåller det sig dock
med de konungar som trakta efter herravälde öfver andras
riken. Att viljans afsigter böra ransakas, kommer deraf, att
kärleken har sitt säte i viljan, ty viljan är - såsom förut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
