Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM BÄTTRING. 599
den och gjorde Sig synlig och tillgänglig samt derigenom
förbindelse med Sig möjlig, hvilket endast hade till
ändamål, att menniskan skulle kunna frälsas; ty om man icke i
tanken hänvänder sig till Gud såsom menniska, försvinner
hvarje begrepp om Gud och blifver såsom ett seende ut i
rymden, således som i ett tomt intet, eller såsom ut i
naturen eller i något inom naturen. Att Gud Sjelf, som af
evighet är En, kom till verlden, är tydligt af Herrens
Frälsarens födelse, emedan Han aflades af den Högstes kraft
medelst den Helige Ande, och Hans Menniskoväsen föddes af
jungfru Maria, hvaraf följer, att Hans Själ var Sjelfva
Gud-domsväsendet, som kallas Fadren, ty Gud är odelbar, och det
derifrån födda Menniskoväsendet är Guds Fadrens
Menniskoväsen, hvilket kallas Guds-Sonen, Luk. 1: 32, 34, 35. Häraf
följer återigen, att man - då man hänvänder sig till
Herren Gud Frälsaren - äfven hänvänder sig till Gud Fadren;
derför svarade Han Filippus, som bad Honom visa dem
Fadren: »Den, som ser Mig, han ser Fadren; huru säger du då:
visa oss Fadren? tror du icke, att Jag är i Fadren och Fadren
i Mig; tron Mig, att Jag är i Fadren och Fadren i Mig»,
Joh. 14: 6-11. Men mer härom ses i kapitlen om Gud,
Herren, den Helige Ande, och om Treenheten.
539. Det är två skyldigheter, som åligga menniskan
efter att hon har ransakat sig, nämligen bön och bekännelse. Bönen
skall bestå i anropande om, att Herren ville förbarma sig,
gifva magt att motstå det onda, som man ångrat, och
förläna benägenhet och böjelse att göra det goda; ty ’»utan
Honom kan menniskan alls intet göra», Joh. 15: 5. Bekännelsen
skall bestå deri, att man inser, känner och erkänner sitt onda
eamt finner sig vara en eländig syndare. Inför Herren
behöfves icke att uppräkna synderna, icke heller att bönfalla om
deras förlåtande. Att man icke behöfver uppräkna sina
synder, är af den orsak, att man ransakat sig sjelf och gett dem
hos sig, och således äro de närvarande inför Herren, emedan
de äro det hos en sjelf. Herren har under ransakandet ledt
menniskan, uppenbarat synderna och ingifvit sorg deröfver,
samt derjemte ett bemödande att afstå ifrån dem och börja ett
nytt lefverne. Att man inför Herren icke behöfver bönfalla
om syndernas förlåtelse kommer af följande orsaker: Den
första är den, att synderna icke utplånas, utan undanrödjas i
den mån menniskan sedan afstår ifrån dem och inträder i ett
nytt lefverne; ty det är oräkneliga begärelser hvilka liksom
i ett knippe vidhänga hvarje ondt, och dessa kunna icke
bortrödjas i ett ögonblick, utan blott småningom, i den mån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
